Direktlänk till inlägg 11 augusti 2015
Elin är i mål!
Igår tog hon sin sista cytostatikatablett.
Idag kom veckans provsvar och med dom brukar veckans ordination också skickas.
Att läsa orden:
"Ingen mer medicin".
Den känslan.
Den. Känslan.
Den klår det mesta.
Den klår allt faktiskt.
På fredag blir det en heldag på sjukhuset för en massa undersökningar.
EKG, UKG, njurfrunktionstester med kontrast mm.
Sluttester!
Jag minns när testerna gjordes första gången.
När referensvärdena skapades.
I min hjärna är det lika glasklart som gårdagen.
Men nu är det slut.
Elins kamp är över.
Den här ronden vann hon.
Om livet kommer med fler matcher får framtiden visa.
Men den här vann hon!
Vår krigarprinsessa!
Den starkaste jag vet.
Idag faller glädjens och lättnadens tårar.
För tiden som varit.
För tiden som kommer.
För tiden som är.
Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Mig själv. Min familj. Mina barn. Mitt liv. Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Trots ständig oro. Trots ständigt sjuka barn. Jag gör vad jag kan. När jag är på jobb andas jag. Jag lever. ...
Tänk dig livet, som ett öppet hav. Alla följer vågorna. Strömmarna. Alla har flytväst. Med nackstöd. En del har tom blivit tilldelade luftmadrasser. Vågorna vaggar dig. Vattnet bär dig. Det händer, att vågorna sköljer över dig. Det ...
Den där lilla, lilla rösten. Den som ibland hörs inne i huvudet. ”Stäng takfönstret, det kan bli regn även om det är sol just nu.” Antingen lyssnar man. Eller inte. Ibland borde man lyssnat. Ibland inte. Men den finns där...
2010. 17 december. Kl 07.28 Då föddes du. Du starka. Du vackra. Du visade tidigt att din vilja var av stål. 1 vecka gammal lyfte du på huvudet. "Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!", sa BVC-sköterskan. ...