Direktlänk till inlägg 14 december 2015
I december 2012 anmälde jag Elin till en danskurs.
Start var den 10/2 2013.
Hon älskade att dansa.
Hon älskade musik.
Hon längtade efter att få börja på sin dans.
Den 9/2 2013 ändrades dom planerna.
Brutalt.
Idag, 3 år senare, har jag anmält henne till en ny kurs.
Denna gången dramalek.
Med en känsla av déjà vu...
Med ett obehag i hela min kropp...
Med en känsla av att utmana ödet...
Det kändes inte bra.
Men det ska bli bra.
Det kommer bli bra.
Det kommer bli bra.
Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Mig själv. Min familj. Mina barn. Mitt liv. Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Trots ständig oro. Trots ständigt sjuka barn. Jag gör vad jag kan. När jag är på jobb andas jag. Jag lever. ...
Tänk dig livet, som ett öppet hav. Alla följer vågorna. Strömmarna. Alla har flytväst. Med nackstöd. En del har tom blivit tilldelade luftmadrasser. Vågorna vaggar dig. Vattnet bär dig. Det händer, att vågorna sköljer över dig. Det ...
Den där lilla, lilla rösten. Den som ibland hörs inne i huvudet. ”Stäng takfönstret, det kan bli regn även om det är sol just nu.” Antingen lyssnar man. Eller inte. Ibland borde man lyssnat. Ibland inte. Men den finns där...
2010. 17 december. Kl 07.28 Då föddes du. Du starka. Du vackra. Du visade tidigt att din vilja var av stål. 1 vecka gammal lyfte du på huvudet. "Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!", sa BVC-sköterskan. ...
2015. Jag känner mig färdig med det här året nu. Väldigt färdig. Sedan februari 2013 har vi på något märkligt vis levt i 2015. Året då Elins behandling skulle vara färdig. Året då Elin blev färdigbehandlad. 2015. 2015. 2015. Som en hägring...