Elin: -Varför har jordbävern tagit sönder alla husen och alla gatorna?

Jag: -Vem har tagit sönder husen? 

Elin: -Jordbävern! Kan den komma hit och ta sönder vårt hus?

Jag: -Vart har du hört det, vem har sett en jordbäver? (Stackars barn som har en mamma som inte kopplar!)

Elin: -På TV igår med pappa, på barnkanalens nyheter. En pojke hade skadat ögat!

Jag: -Jaha... jordbävningen.

Sen blev diskussionen lång och pågår än. Så nu är det både jordbävningar och vulkaner som står på Elins tunga lista över saker som hotar hennes hus.

//Inte lätt med en stor men liten planet.

Mina barn (och alla husdjur som passerat i mitt liv) har alltid fått lite märkliga smeknamn av mig.

Inte av elakhet, ren kärlek. 

Busmusen har båda barnen fått heta.

Lillebror kallas ofta Skruttbananen av mig.

Varför? Jag tänker inte ens låtsas att jag har en förklaring på det...

Men.

Elin vill gärna göra som mamma gör. 

Säga som mamma säger.

Så när jag hörde Elin gömma sig för lillebror och därefter ropa på honom för att han skulle komma så var det ovackra, högljudda skrattet från mig ett faktum.

"Rutten banan, kom och ta mig! Ja, kom till syster! Kom min ruttna banan!"

Med rösten fylld av kärlek blev det ganska rätt ändå.

Elin: "Mamma kan du sjunga Frost-sången?"
Jag:" Eh..." (långt harkel innan jag sjunger dom enda 2 raderna från sången som jag kan.)

Elin tittar på mig och säger bestämt:

"Nä mamma, inte så! Den ska vara vacker!"

//Jodå, en plats i Mellon bär mitt namn!

"Kläder är kläder när man tar på sig dom. Sen förvandlas dom till smutstvätt. Då tar du, mamma, smutstvätten och stoppar allt i den magiska maskinen och så förvandlas smutstvätten till kläder igen."

Det är bara en 4-åring som får ihop smutstvätt med trolleri och magi.

Men jag lovar härmed att se det lite mer som Elin gör.

För det är ju trots allt viss magi i att man slipper tvätta i ån. 

Elin tittar på TV och en TV-kock (bagare) står och bakar ensam.

Som alltid talar kocken/bagaren till oss TV-tittare.

Elin sitter som fastklistrad men vänder sig efter en stund om och säger bekymrat:

Elin: "Varför står han där och pratar och pratar med sig själv hela tiden?"

Jag: "Han pratar med dig ju, han berättar för oss som tittar hur man bakar."

Elin: "Då får han sluta prata nu för jag vill inte höra mer, jag vill titta på Bamse!"

Jodå, det går bra för dig nu lilla gumman! :oD

Mina föräldrar ska komma förbi och jag står vid kaffebryggaren för att koka kaffe. Jag dricker inte kaffe så när Elin springer förbi mig tvärstannar hon, tittar förvånat på mig och säger:

-Kokar du kaffe?

Jag: Ja...
Elin: Varför då?
Jag: Jo, det behövs snart. (Jag vill inte avslöja att mina föräldrar är på väg, vill att det ska bli en överraskning.)
Elin: Ska du dricka kaffet?
Jag: Ja, jo...
Elin: Har du blivit tant nu då?

Jahopp, är det definitionen av en tant så sitter jag säkert i båten. Tant lär jag aldrig bli. =)

Elin går efter mig och tjatar och gnäller om ett halsband som är för långt.
Jag: Ta av dig halsbandet om det inte passar, jag vill inte höra mer gnäll om det nu.

Elin: Varför inte? Det är som ljuv musik ju!

Svar på tal och ett något för stort ego gällande sin röst i tjatläget. =)