Den värmer.

Den bränner.

 

Inomhus jobbar AC’n och fläktarna i symbios.

Dom hjälper en aning.

Dom hjälper mot den fysiska känslan av överhettning.

Dom hjälper däremot inte mot vetskapen om vad som pågår utanför.

Långa dagar vid havet.

Svalkande stunder i bassänger, pooler och sjöar.

Väskor som packas för ledighet långt bort eller en dag i avkopplingens tecken.

 

Elins värden är inte med oss.

Så den här sommaren är inte heller för oss.

Inte förra.

Inte den här.

 

Att bada i bassänger bland alla bakterier finns inte ens på vår tankekarta.

Inte havet heller.

Att gå i våta badkläder och leta snäckor med en gassande sol över huvudet…

är inte något för vår dotter.

Bakterier, bli kall, gassande sol. 

Fiender.

 

Varje bild på sociala medier påminner om det som inte är för oss.

Glada barn i vattenbrynen, på äventyr.

Lätt solbrända.

Varje dag berättar tidningarna för oss vad det är som pågår.

Badtemperaturer, värmerekord, årets glassar, årets badplats, flest soltimmar.

Vi deltar inte men kan ändå allt om det.

 

Förra sommaren var likadan.

Men ändå annorlunda.

Elin var 1 år yngre.

Ganska mycket svagare.

I år är förutsättningarna detsamma.

Men i år är hon medveten.

Något starkare.

Kroppen har anpassat sig efter sin svaghet.

Fortfarande ett barn med cancer.

Obefintligt immunförsvar.

Ett barn som vill delta i livet men som tvingas se på genom ett fönster.

 

Förbannade värden vänd!!

Låt mitt barn få vara barn.

Ge mig styrka att inte förbittras över det som, just nu, är för alla andra.

Sommaren.

Ledigheten.

Privilegiet att kunna delta.

Förmånen att få vara med.

Det självklara i friheten att faktiskt bara göra utan att tveka.

Utan att behöva fundera en extra gång på om det är värt 10 dagar på sjukan ifall kroppen inte klarar testet.

”Testet”, det som är någon annans självklarhet.

Att bada med andra barn och njuta av värmen.

 

Just nu hoppar vi det där testet.

Det är inte för oss.

För Elin.

 

När du känner för att gnälla. Fundera då en extra gång på vad andra, mot sin vilja, tvingades göra den dagen då du njöt i fulla drag av din ledighet, värmen och leken i vattnet.

Bland andra människor.

 

Nä, jag är inte bitter.

Än.

 

Bara ledsen för vad min dotter missar.

I år igen.