Direktlänk till inlägg 27 december 2015

Den lilla, lilla rösten.

Kommentera (1)

Av Cecilia - 27 december 2015 11:59

Den där lilla, lilla rösten.

Den som ibland hörs inne i huvudet.

”Stäng takfönstret, det kan bli regn även om det är sol just nu.”

Antingen lyssnar man.

Eller inte.

Ibland borde man lyssnat.

Ibland inte.

Men den finns där.

Som ett pickande.

Som ett pockande.

Som ett klickande.

Som ett kluckande.

Den susar förbi med blixtens hastighet.

En tanke på genomresa.

En magkänsla.

En hälsning från andevärlden.

En medvetenhet.

Kärt barn har många namn.

När Elin blev sjuk mötte vi ännu en som söker uppmärksamhet.

Magkänslans onda tvilling.

Hjärnspöket.

Magkänslan är oftast harmlös.

Vill du inte lyssna.

Har du bestämt dig.

Då tystnar den.

Men lämnar kvar en svag, svag känsla i magtrakten.

Hjärnspöket tystnar inte.

Har den fått syre till sin eld.

Kraft i sina vingslag.

Då ekar dess röst i själen.

Hjärnspöket håller sig inte alltid till fakta.

Den livnär sig på magkänslans kunskap.

Men förvränger.

Kryddar med ångest och oro.

Gör drama av enstaka meningar.

Till sist kan man inte längre skilja Hjärnspökets röst från magkänslans.

Vad är rätt?

Vad är det jag ser?

Vad är det jag hör?

Ser jag blekhet?

Mörka ringar under ögonen?

Är det aptitlöshet eller bara en fas?

Är alla blåmärken befogade?

Eller obefogat många och mörka?

Har du bara växtvärk, biverkningar eller farlig värk i skelettet?

Jag.

Vi.

Vet inte längre.

Vi hoppas att det är Hjärnspöket vi hör.

Men vi måste agera som om det vore magkänslan.

I morgon tar vi nya prover.

För det finns en liten, liten röst som säger åt oss att göra det.

Låt det ”bara” vara hjärnspöket vi hör...

Allmänt

Dela

stina

27 december 2015 15:39

Otroligt traffande. Hemska hjarnspoken. //Mamma till Alvin 6 med leukemi.

Tack försäkringskassan!

Kommentarer (1)

Av Cecilia - 13 juni 2016 11:48

Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Mig själv. Min familj. Mina barn. Mitt liv. Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Trots ständig oro. Trots ständigt sjuka barn. Jag gör vad jag kan. När jag är på jobb andas jag. Jag lever. ...

Strax under ytan.

Kommentarer (1)

Av Cecilia - 10 april 2016 11:04

Tänk dig livet, som ett öppet hav. Alla följer vågorna. Strömmarna. Alla har flytväst. Med nackstöd. En del har tom blivit tilldelade luftmadrasser. Vågorna vaggar dig. Vattnet bär dig. Det händer, att vågorna sköljer över dig. Det ...

Femte födelsedagen.

Kommentarer (0)

Av Cecilia - 17 december 2015 07:03

2010. 17 december. Kl 07.28 Då föddes du. Du starka. Du vackra. Du visade tidigt att din vilja var av stål. 1 vecka gammal lyfte du på huvudet. "Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!", sa BVC-sköterskan. ...

Bokningsbekräftelse. Bekräfta livet.

Kommentarer (0)

Av Cecilia - 14 december 2015 19:47

I december 2012 anmälde jag Elin till en danskurs. Start var den 10/2 2013. Hon älskade att dansa. Hon älskade musik. Hon längtade efter att få börja på sin dans. Den 9/2 2013 ändrades dom planerna. Brutalt. Idag, 3 år senare, h...

Redo för ett nytt kapitel.

Kommentarer (0)

Av Cecilia - 20 november 2015 12:06

2015. Jag känner mig färdig med det här året nu. Väldigt färdig. Sedan februari 2013 har vi på något märkligt vis levt i 2015. Året då Elins behandling skulle vara färdig. Året då Elin blev färdigbehandlad. 2015. 2015. 2015. Som en hägring...

Visa fler inlägg