Senaste inläggen
Jag gör vad jag kan för att hålla ihop.
Tänk dig livet, som ett öppet hav.
Den där lilla, lilla rösten.
2010.
17 december.
Kl 07.28
Då föddes du.
Du starka.
Du vackra.
Du visade tidigt att din vilja var av stål.
1 vecka gammal lyfte du på huvudet.
"Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!",
sa BVC-sköterskan.
Du har mött livet med stadig blick.
Halva ditt liv har du kämpat mer än många vuxna någonsin behövt göra.
Men du har gjort det med flaggan ständigt på topp.
Aldrig har du släppt garden.
Varje jobbig sak har du stridet för att komma undan.
Aldrig, aldrig gett dig.
Din envishet ger oss gråa hår.
Men det är din envishet som gör dig till den starka tjej du är.
När du bestämt dig för att göra något kan ingen hindra dig.
Vi kan inte heller övertala dig att testa något mot din vilja.
Du argumenterar för din sak och det har du gjort länge.
Du står upp för din egen och alla andras rätt.
Orättvisa är inte din melodi.
Kakan ska delas lika.
Du är ett energiknippe, sprängfylld med idéer.
Vi hänger inte alltid med, men då löser du det själv.
Utan att köra över någon tar du dig runt hindren på livets väg.
Du funderar mycket på det som varit.
Varför?
Du ser inte orättvisan, du vill bara förstå.
Fakta är viktigt.
Dig har vi aldrig kunnat lura.
Du har sett igenom och förbi oss och alla andra direkt.
Du har en fantastisk energi.
Ditt ordförråd får oss att häpna.
Din kreativitet vet inga gränser.
Din omtanke omfamnar oss varje dag.
Din kunskap är större än dina 5 år.
Du är en otrolig tjej och sen den där morgonen för exakt 5 år sedan har du haft vår konstanta beundran.
Vi älskar dig vår Elin.
Grattis världens starkaste Elin!
Du starka.
Du vackra.
I december 2012 anmälde jag Elin till en danskurs.
Start var den 10/2 2013.
Hon älskade att dansa.
Hon älskade musik.
Hon längtade efter att få börja på sin dans.
Den 9/2 2013 ändrades dom planerna.
Brutalt.
Idag, 3 år senare, har jag anmält henne till en ny kurs.
Denna gången dramalek.
Med en känsla av déjà vu...
Med ett obehag i hela min kropp...
Med en känsla av att utmana ödet...
Det kändes inte bra.
Men det ska bli bra.
Det kommer bli bra.
Det kommer bli bra.
2015.
Bcf södra startade en kampanj för ett tag sen där drabbade barn kunde få önska och ev få det upplevt.
När Elin blev sjuk sjöng jag en sång för henne.
Nästan varje dag.
Speciellt en del av sången upprepades.
"Jag ser hur du leker med din båt av bark,
i vårt äventyr har du varit stark.
Det är inte lätt, min lilla vän, jag vet,
när man ska bevara en hemlighet.
Busunge, du är söt och rolig.
Väldigt modig, våran kämpe.
Envishet syns i dina ögon.
Varhelst när far han sticker upp med sin nos,
Elin (Rasmus) du är vår allra vitaste ros."
När jag kom hem från sjukhuset.
Hade lämnat mitt barn och min man.
Hela min familj.
På sjukhuset.
Jag lät allt svämma över till tonerna av denna sång.
Jag tömde mig helt.
Samlade ihop det som blev kvar.
Lyfte hakan högt.
Gick vidare.
När vi var inne på sista kollen, när allt avslutades.
(Kvar finns regelbundna återkontroller för resten av Elins liv.)
Då kom sången över mig igen.
När vi satte oss i bilen och musiken startar...
sätter just den sången igång...
Du klarade det.
Du klarade det.