Solsken.

Idag är det internationella barncancerdagen.

Helt ärligt.

2013 var året då jag för första gången uppmärksammade denna dag.

För att jag, vi, plötsligt blivit en del i barncancerns värld.

Men det är så det är.

Man gör så gott man kan som människa och stödjer det som ligger en närmst om hjärtat eller livet.

Många frågar hur man kan hjälpa till.

Hjälpa oss. Hjälpa andra. Hjälpa framtiden mot ljusare utsikter.

Vägarna är många.

När det gäller att hjälpa oss handlar det i slutändan mest om att inte glömma oss bara för att vi inte är med överallt just nu. 

Vänliga ord på facebook som visar att ni hör vår historia kan betyda allt en tung dag.

Eller en kommentar på bloggen som visar att ni ser oss och Elin.

Mer än så behöver vi egentligen inte.

Hjälpa andra?

Köp änglar från änglapengen.

Pengarna går till att göra livet drägligare för barnen på avdelning 64. Men ibland får alla sjuka barn i Lund ta del i det hela genom att det är Lekterapin som får ett bidrag.

Karin, fyll gärna på i kommentarerna om vad ni mer gör för oss. För det är så mycket.

Hjälpa i ett större syfte?

Ge ett bidrag till barncancerfonden.

Elin har sin egen insamling där. Det är inga pengar som går till Elin eller enskilda personer. Det går direkt till barncancerfonden.

http://www.barncancerfonden.se/18384/

Det är tre vägar... Ni finner säkert fler om ni söker. 

Alla bäckar små.

Barncancern ska utrotas.

Har känt mig lite off från cancerns grepp ett tag.
Skönt.
Men skrämmande.
Jag vill inget hellre än att finna ro i en helt vanlig vardag igen.
Men vad är en vanlig vardag?
Jag vill inte glömma hotet vi lever under.
Jag vill inte att det bisarra ska vara normalt.
Men ändå.
Jag vill glömma, utan att förlora insikten.
Allvaret.
Elin har fortfarande cancer.
Jag är fortfarande en förälder till ett cancersjukt barn.
Jag lever i en vardag som är främmande och skrämmande för de flesta.
Men vi lever.
Varje dag.
Men jag är rädd att gränsen för vad som är allvar för alltid flyttats ur mitt fokus.
För en del lever vi i det tyngsta av livets allvar.
Så ser inte jag det.
Elin är pigg i det sjuka.
Elin är trotsig i det sjuka.
Elin är frisk i det sjuka.
Idag.
I morgon kan vi stå inför något helt annat.
Därför ignorerar jag ibland greppet som vår oinbjudna gäst håller om vår familj.
Jag förnekar det inte.
Jag väljer bara att inte låta greppet skava på våra liv.

Men.
Nu har dagarna på 64'an passerat.
För den här gången.
Högdos.
Näst sista.
Var vi inte här precis?
8 veckor går fort.
Några dagar på sjukan skriver CANCER på våra näthinnor igen.
Nya ansikten.
Nya barn på avdelningen.
Jämt flöde.
Vart landar kräftans sikte nästa gång?
När ska människan stå obesegrad i kampen mot cancern?

Juni, juli blir tuffa för vår prinsessa.
Inget snällt block vi har framför oss.
Men hon klarade ett likadant block förra sommaren.
Hon klarar det igen.

Nu är vi hemma igen.
I vår helt ovanliga vardag.
En helt vanlig fredag.

I min egen säng.
Lyxliv när det är som bäst.