Leva med Leukemi

Direktlänk till inlägg 26 juli 2015

Vi.

Kommentera
Av Cecilia - 26 juli 2015 11:47

Att gifta sig utan större uppståndelse.

Det kanske irriterade en del,
störde några.
Men vi ville äga dagen.
Just den enda dagen.
 
Det var vi.
Mannen jag valt.
Mannen som valt mig.
Det var vi.
Det var essensen av vår kärlek, våra barn.
Vi.
Den dagen. Den stunden.
Den var vår.
Den är vår. För alltid.
 
När jag såg dig den där kvällen hade det passerat många år sen sist.
Våra vänner kände varandra.
Så nära under så många år, men aldrig mötts.
Någon, något ville att tiden skulle vara rätt.
Jag såg dig.
Det var rätt från första sekund.
Det är rätt i varje stund.
Genom eld, genom hav.
Genom värme, genom kyla.
Genom glädje, genom sorg.
Vi är rätt.
 
Vi har tillsammans gått igenom mer än vad många andra hinner på en hel livstid.
Vi har renoverat, sålt, packat, flyttat, köpt.
Vi har talat, skällt, berömt, stöttat, nött.
Vi har kämpat för vår dotters överlevnad.
Sida vid sida har vi sprungit med henne på den tyngsta av livets vägar.
 
Vi har också delat det största.
Tillsammans har vi skapat 2 barn.
2 förlossningar har du guidat mig igenom.
Ingen av dom hade jag klarat utan dig vid min sida.
Den första med havandeskapsförgiftning och karpaltunnelsyndrom som gäster.
Den andra med barncancer, graviditetsdiabetes och total orörlighet som gäster.
Men båda lika fantastiska.
För jag delade dom med dig.
För jag födde våra barn.
Tillsammans med dig.
 
Jag hör ibland musik.
Texter.
Jag vill låta dig höra det jag hör.
Känna det jag känner när jag hör.
För alla orden är du i mitt hjärta.
Men orden räcker inte till.
Ord förlorar sin kraft och sin styrka när jag vill förklara för dig vad jag känner.
Känner för dig.
För oss.
För det som är VI.
 
Jag skulle kunna höra miljoner passande sånger.
Jag skulle kunna återge tusen och åter tusen textrader.
Ändå skulle inte det jag känner för dig vara sagt.
 
Du är min man.
Du är mitt allt.
Från då till nu.
Från nu till evigheten.
För alltid.
 
Allmänt
Dela
 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Tack försäkringskassan!

Kommentarer (1)
Av Cecilia - 13 juni 2016 11:48

Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Mig själv. Min familj. Mina barn. Mitt liv.   Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Trots ständig oro. Trots ständigt sjuka barn.   Jag gör vad jag kan. När jag är på jobb andas jag. Jag lever. ...

Strax under ytan.

Kommentarer (1)
Av Cecilia - 10 april 2016 11:04

Tänk dig livet, som ett öppet hav. Alla följer vågorna. Strömmarna. Alla har flytväst. Med nackstöd. En del har tom blivit tilldelade luftmadrasser.   Vågorna vaggar dig. Vattnet bär dig.   Det händer,  att vågorna sköljer över dig. Det ...

Den lilla, lilla rösten.

Kommentarer (1)
Av Cecilia - 27 december 2015 11:59

Den där lilla, lilla rösten. Den som ibland hörs inne i huvudet.   ”Stäng takfönstret, det kan bli regn även om det är sol just nu.”   Antingen lyssnar man. Eller inte. Ibland borde man lyssnat. Ibland inte.   Men den finns där...

Femte födelsedagen.

Kommentarer (0)
Av Cecilia - 17 december 2015 07:03

2010. 17 december. Kl 07.28   Då föddes du. Du starka. Du vackra.   Du visade tidigt att din vilja var av stål. 1 vecka gammal lyfte du på huvudet. "Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!", sa BVC-sköterskan.   ...

Bokningsbekräftelse. Bekräfta livet.

Kommentarer (0)
Av Cecilia - 14 december 2015 19:47


I december 2012 anmälde jag Elin till en danskurs. Start var den 10/2 2013. Hon älskade att dansa. Hon älskade musik. Hon längtade efter att få börja på sin dans.   Den 9/2 2013 ändrades dom planerna. Brutalt.   Idag, 3 år senare, h...

Ovido - Quiz & Flashcards