Det är så mycket vi fått välja bort sen Elin blev sjuk.

Ändå är det inte mycket som man verkligen saknat.

Allt har snurrat på.

Såhär års blir det väldigt tydligt vad jag saknar.

Verkligen saknar.

Semester.

Att få längta. 

Räkna ner.

Den där sista magiska dagen innan man blir ledig.

Ledig.

Vi är inne på vår tredje sommar med jour dygnet om.

I 2,5 år har vi jobbat dygnet om.

Det kan verka sorglöst att bara "lalla" runt hemma.

Det kan verka enkelt.

Väldigt enkelt.

Speciellt när Elin har bra dagar och veckor.

Men det är enormt påfrestande.

Även när hon mår bra "vaktar" vi.

Nu har världen där ute börjat räkna ner inför sina lediga dagar.

Sinnena är inställda på heta dagar på stranden.

Inbokade resmål.

Vattenland. Lekland.

Flygresor, bilresor, tågresor. 

Vi tar ett djupt andetag.

Förbereder oss för slutspurten.

Ställer in oss på ett liv utan men ändå med cancern.

Med cancern men ändå utan.

Jag längtar så efter lite ledigt.

Men jag längtar ännu mer efter att kunna jobba.

För det betyder att jag kan räkna ner.

Det betyder att jag kommer känna fredagarna igen.

Jag kommer känna den tidiga morgonen.

Jag kommer känna den där långa, långa arbetsdagen då jag längtar ihjäl mig efter min familj.

Jag kommer kunna räkna ner.

Ha semester.

Ledigt.

Känslan av att längta hem efter en arbetsdag.

Det saknar jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Mig själv. Min familj. Mina barn. Mitt liv.   Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Trots ständig oro. Trots ständigt sjuka barn.   Jag gör vad jag kan. När jag är på jobb andas jag. Jag lever. ...

Tänk dig livet, som ett öppet hav. Alla följer vågorna. Strömmarna. Alla har flytväst. Med nackstöd. En del har tom blivit tilldelade luftmadrasser.   Vågorna vaggar dig. Vattnet bär dig.   Det händer,  att vågorna sköljer över dig. Det ...

Den där lilla, lilla rösten. Den som ibland hörs inne i huvudet.   ”Stäng takfönstret, det kan bli regn även om det är sol just nu.”   Antingen lyssnar man. Eller inte. Ibland borde man lyssnat. Ibland inte.   Men den finns där...

2010. 17 december. Kl 07.28   Då föddes du. Du starka. Du vackra.   Du visade tidigt att din vilja var av stål. 1 vecka gammal lyfte du på huvudet. "Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!", sa BVC-sköterskan.   ...

I december 2012 anmälde jag Elin till en danskurs. Start var den 10/2 2013. Hon älskade att dansa. Hon älskade musik. Hon längtade efter att få börja på sin dans.   Den 9/2 2013 ändrades dom planerna. Brutalt.   Idag, 3 år senare, h...