Vår historia kan ni.

Men 2013 var vi bara en familj av ca 300 som klev rakt ner i tomheten.

Vi var inte ensamma om att ta klivet in i barncancerns märkliga värld.

Det var inte bara vi som fick radera "det händer inte oss" från våra medvetande.

Det hände oss.

Det hände 299 familjer till.

Våra dagar. Veckor.

Månader.

Tiden vi spenderat på sjukhuset har lett till många möten med andra familjer.

Andra små hjältar som kämpar och slåss i krig dom inte alltid förstår.

Man tillåts att tiga.

Man tillåts att prata.

Där inne på avdelningen.

Med sina jämlikar.

Alla diagnoser samsas i korridoren man aldrig ville beträda.

Blodsjukdomar och cancer.

Cancer och blodsjukdomar.

(Och några brutna fingrar och opererade mandlar som placerats där pga platsbrist. Att möta dom familjerna kan i den djupaste av sorgen kännas som ett hån. Men det är en annan historia.)

Vi är där.

Fastkedjade.

Frihetsberövade.

Utlämnade mot vår vilja.

Där möts vi.

Där knyter vi kontakter.

Där kan vi få äkta svar från andra som går samma väg som oss.

Inte inlärda svar.

Upplevda svar.

Brutalt ärliga ibland.

Alltid med respekt.

Vår historia kan ni.

I eftermiddag ska jag lägga in ett inlägg här på bloggen.

Skrivet av en annan mamma.

En fantastisk familj vi lärt känna i korridorerna vi aldrig ville beträda.

En fantastisk krigarprins, hans familj och syskon.

Läs om dom.

Läs om det som händer en familj om dagen i vårt avlånga land.

En familj om dagen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Mig själv. Min familj. Mina barn. Mitt liv.   Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Trots ständig oro. Trots ständigt sjuka barn.   Jag gör vad jag kan. När jag är på jobb andas jag. Jag lever. ...

Tänk dig livet, som ett öppet hav. Alla följer vågorna. Strömmarna. Alla har flytväst. Med nackstöd. En del har tom blivit tilldelade luftmadrasser.   Vågorna vaggar dig. Vattnet bär dig.   Det händer,  att vågorna sköljer över dig. Det ...

Den där lilla, lilla rösten. Den som ibland hörs inne i huvudet.   ”Stäng takfönstret, det kan bli regn även om det är sol just nu.”   Antingen lyssnar man. Eller inte. Ibland borde man lyssnat. Ibland inte.   Men den finns där...

2010. 17 december. Kl 07.28   Då föddes du. Du starka. Du vackra.   Du visade tidigt att din vilja var av stål. 1 vecka gammal lyfte du på huvudet. "Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!", sa BVC-sköterskan.   ...

I december 2012 anmälde jag Elin till en danskurs. Start var den 10/2 2013. Hon älskade att dansa. Hon älskade musik. Hon längtade efter att få börja på sin dans.   Den 9/2 2013 ändrades dom planerna. Brutalt.   Idag, 3 år senare, h...