När Elins hår föll var hon 2 år och 3 månader gammal.

Just då var hon väldigt svag.

Väldigt sjuk.

Allt nytt som hände.

Allt hon blev utsatt för.

Allt det överskuggade det faktum att hennes spegelbild förändrades.

Men en dag upptäckte hon det.

Håret hade börjat växa ut.

Vi såg små, små ögonfransar titta fram.

Det Elin såg var att hon faktiskt inte alls såg ut som alla andra.

Inte som Lotta på Bråkmakaregatan.

Inte som Charlie & Lola.

Dom hade ju hår.

Elin hade små millimeterlånga fjun på huvudet.

Alla prinsessor hon så innerligt ville likna hade stora hårsvall.

Varför?

-Varför har jag inget hår när alla andra har?

Vi hade inget rättvist svar att ge.

Bara fakta.

Stel. Rak. Obarmhärtig fakta.

Idag har Elins hår växt sig förbi axlarna trots att hon fortfarande får cellgifter varje dag.

Hon är så stolt.

Borstar och byter hårklämmor och diadem 50 gånger om dagen.

Det var en sådan, helt vanlig, "fixa håret"-dag här hemma när jag snubblade över en bild på facebook.

En bild där spindelmannen sitter på toaletten medan han har sitt barn sidan om sig sittandes på en potta.

En genial bild.

Helt fantastisk!

Spindelmannen tar hand om sitt barn!

Spindelmannen bajsar!

Jag var ju helt klart tvungen att "lika" sidan den kom ifrån.

Superhjälten bakom bilden kallar sig LimpAn på facebook.

Hon gick från klarhet till klarhet med den ena bilden efter den andra.

Hulken handlar, Batman bakar kanelbullar. Stålmannen dansar i klänning. 

Jag chansade.

Jag mailade och frågade om hon inte skulle kunna tänka sig att rita en prinsessa utan hår.

Hon kunde ignorerat mig.

Hon kunde ignorerat historien om att Elin inte hittade någon som var som henne.

Hon kunde ignorerat att jag hört andra nämna bristen på förebilder för flickor som förlorat sitt hår.

Hon kunde passerat "gå" utan att se sig om över axeln.

Hennes bilder hade redan börjat spridas över världen.

Men hon tog till sig historien.

Hennes bilder visar på ett stort hjärta, en fantastisk talang och ett skarpt intellekt.

Hon ritade Anna och Elsa från Frost ståendes med sina identiteter i sina händer.

För en leukemisjuk flickas skull.

Första gången jag såg bilden föll tårarna.

Andra gången likaså.

För en mamma till en krigarprinsessa är det här något enastående.

Något vi saknade när insikten slog till hos Elin.

Ikväll har bilden färglagts av en tjej som var petnoga med att måla nytt hår på deras huvuden.

"För håret växer ut igen!"

Äntligen kunde Elin färglägga något som hon samtidigt kunde relatera till, indentifiera sig med.

Tack Linnéa, du har gjort skillnad!

Stor skillnad!

Här hittar ni henne och hennes fantastiska bilder:

http://limpan.org

Här är den underbara bilden!

Kärlek och värme till dig Linnéa!

 

Signe Luksengard

4 maj 2015 10:26

Hei,
Så flott denne historia er. Eg jobbar i Supernytt (nyheter for barn) og er interessert i å lage ei sak om dette. Lurar difor på kor i Sverige de bur med tanke på om det er mogeleg for oss å komme på eit besøk.
Du kan jo sende meg ein mail: signe.fuglesteg.luksengard@nrk.no

Beste helsing,
Signe

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Mig själv. Min familj. Mina barn. Mitt liv.   Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Trots ständig oro. Trots ständigt sjuka barn.   Jag gör vad jag kan. När jag är på jobb andas jag. Jag lever. ...

Tänk dig livet, som ett öppet hav. Alla följer vågorna. Strömmarna. Alla har flytväst. Med nackstöd. En del har tom blivit tilldelade luftmadrasser.   Vågorna vaggar dig. Vattnet bär dig.   Det händer,  att vågorna sköljer över dig. Det ...

Den där lilla, lilla rösten. Den som ibland hörs inne i huvudet.   ”Stäng takfönstret, det kan bli regn även om det är sol just nu.”   Antingen lyssnar man. Eller inte. Ibland borde man lyssnat. Ibland inte.   Men den finns där...

2010. 17 december. Kl 07.28   Då föddes du. Du starka. Du vackra.   Du visade tidigt att din vilja var av stål. 1 vecka gammal lyfte du på huvudet. "Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!", sa BVC-sköterskan.   ...

I december 2012 anmälde jag Elin till en danskurs. Start var den 10/2 2013. Hon älskade att dansa. Hon älskade musik. Hon längtade efter att få börja på sin dans.   Den 9/2 2013 ändrades dom planerna. Brutalt.   Idag, 3 år senare, h...