Direktlänk till inlägg 4 februari 2015
Uppe hos "sovdoktorn".
Lagom "berusad" efter narkosen. "Titta schooom han scheeer ut mammaaa!"
Mys i syrrans sjukhussäng. Våra barn är varandras lyckopiller.
En del maskiner är mer läskiga än andra. Det var jobbigt en stund, sen slappnade hon av och tog det som den krigare hon är.
9 timmar på sjukhus. Man hinner mer än undersökningar och behandlingar.
När dagen gick mot sitt slut var en koll av blodtrycket allt som var kvar att göra innan nålen skulle plockas. Sen bar det äntligen av hemåt.
Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Mig själv. Min familj. Mina barn. Mitt liv. Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Trots ständig oro. Trots ständigt sjuka barn. Jag gör vad jag kan. När jag är på jobb andas jag. Jag lever. ...
Tänk dig livet, som ett öppet hav. Alla följer vågorna. Strömmarna. Alla har flytväst. Med nackstöd. En del har tom blivit tilldelade luftmadrasser. Vågorna vaggar dig. Vattnet bär dig. Det händer, att vågorna sköljer över dig. Det ...
Den där lilla, lilla rösten. Den som ibland hörs inne i huvudet. ”Stäng takfönstret, det kan bli regn även om det är sol just nu.” Antingen lyssnar man. Eller inte. Ibland borde man lyssnat. Ibland inte. Men den finns där...
2010. 17 december. Kl 07.28 Då föddes du. Du starka. Du vackra. Du visade tidigt att din vilja var av stål. 1 vecka gammal lyfte du på huvudet. "Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!", sa BVC-sköterskan. ...