Direktlänk till inlägg 3 februari 2015
Hur tackar man för något som är... välbehövligt, ett erkännande för en 4-åring, energi, osjälviskt och alldeles, alldeles... underbart?!
Mer post, jag är utan ord men fylld av tacksamhet över alla som, utan att ha träffat Elin, faktiskt tar sig tid att skicka hälsningar till henne!
Ni är fantastiska och jag önskar ni visste exakt hur mycket det faktiskt lyfter henne när hon får ta emot breven, teckningarna och korten och när hon sen sitter på sitt rum och tittar på dom och ber oss läsa och berätta.
Det lyfter henne förbi tvivlen om att det finns ett liv där utanför, ett liv som vi hoppas hon snart får vara en del i igen!
Tack!
Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Mig själv. Min familj. Mina barn. Mitt liv. Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Trots ständig oro. Trots ständigt sjuka barn. Jag gör vad jag kan. När jag är på jobb andas jag. Jag lever. ...
Tänk dig livet, som ett öppet hav. Alla följer vågorna. Strömmarna. Alla har flytväst. Med nackstöd. En del har tom blivit tilldelade luftmadrasser. Vågorna vaggar dig. Vattnet bär dig. Det händer, att vågorna sköljer över dig. Det ...
Den där lilla, lilla rösten. Den som ibland hörs inne i huvudet. ”Stäng takfönstret, det kan bli regn även om det är sol just nu.” Antingen lyssnar man. Eller inte. Ibland borde man lyssnat. Ibland inte. Men den finns där...
2010. 17 december. Kl 07.28 Då föddes du. Du starka. Du vackra. Du visade tidigt att din vilja var av stål. 1 vecka gammal lyfte du på huvudet. "Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!", sa BVC-sköterskan. ...