Direktlänk till inlägg 29 januari 2015
Just när jag äntligen erkänt min ilska för mig själv.
Och alla andra.
Då kom posten.
Jag kan inte beskriva vad som utspelade sig här hemma så jag citerar:
Elin: Var det bara post till dig?
Jag: Nä, det var faktiskt bara post till dig!
Elin: Bara till mig? Inte till pappa, inte till Wilton, inte till dig?! Bara till mig?
(Här är rösten nästan i falsett.)
Jag: Här, titta det är ett kort med Pettson &...
Elin: (Rycker åt sig kortet och dansar runt i hela vardagsrummet och sjunger: )
Bara till mig! Bara till mig! Bara till mig!
Kortet kommer från en familj jag aldrig träffat.
Min väninnas arbetskamrat.
Tack du okända, omtänksamma! Du la en aning honung på min ilska och det behövdes!
Tack för att du gjorde min dotters dag!
Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Mig själv. Min familj. Mina barn. Mitt liv. Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Trots ständig oro. Trots ständigt sjuka barn. Jag gör vad jag kan. När jag är på jobb andas jag. Jag lever. ...
Tänk dig livet, som ett öppet hav. Alla följer vågorna. Strömmarna. Alla har flytväst. Med nackstöd. En del har tom blivit tilldelade luftmadrasser. Vågorna vaggar dig. Vattnet bär dig. Det händer, att vågorna sköljer över dig. Det ...
Den där lilla, lilla rösten. Den som ibland hörs inne i huvudet. ”Stäng takfönstret, det kan bli regn även om det är sol just nu.” Antingen lyssnar man. Eller inte. Ibland borde man lyssnat. Ibland inte. Men den finns där...
2010. 17 december. Kl 07.28 Då föddes du. Du starka. Du vackra. Du visade tidigt att din vilja var av stål. 1 vecka gammal lyfte du på huvudet. "Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!", sa BVC-sköterskan. ...