Direktlänk till inlägg 6 mars 2014
För ett år sen kunde jag inte ett ord.
Jag log svagt mellan tårarna.
Nickade.
En rynka i min panna fick den språkligt lärda att upprepa sig.
Idag.
Jag hänger med.
Kommer aldrig bli fullärd.
Men jag förstår.
Lägger pussel.
Ord med handling ger kunskap.
Kunskap jag gärna varit utan.
Vi studerar dagligen.
Vår kurslitteratur är vår dotter.
Vår mentor är sjukvården.
Våra handledare är familjerna som gått vägen fram före oss.
Vi lär.
Med stark vilja, mot vår vilja.
Vi lär.
För livet.
Elins liv.
Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Mig själv. Min familj. Mina barn. Mitt liv. Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Trots ständig oro. Trots ständigt sjuka barn. Jag gör vad jag kan. När jag är på jobb andas jag. Jag lever. ...
Tänk dig livet, som ett öppet hav. Alla följer vågorna. Strömmarna. Alla har flytväst. Med nackstöd. En del har tom blivit tilldelade luftmadrasser. Vågorna vaggar dig. Vattnet bär dig. Det händer, att vågorna sköljer över dig. Det ...
Den där lilla, lilla rösten. Den som ibland hörs inne i huvudet. ”Stäng takfönstret, det kan bli regn även om det är sol just nu.” Antingen lyssnar man. Eller inte. Ibland borde man lyssnat. Ibland inte. Men den finns där...
2010. 17 december. Kl 07.28 Då föddes du. Du starka. Du vackra. Du visade tidigt att din vilja var av stål. 1 vecka gammal lyfte du på huvudet. "Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!", sa BVC-sköterskan. ...