Du kom den där dagen i augusti.

Mitt i hettan, när sommaren kokade.

Du kom när ingen alls trodde att du skulle komma.
Ingen mer än mamma och pappa.

Vi visste att det var dags.

Med besked kom du.

Precis som vi sagt bara några timmar tidigare.

En tålmodig kille. 

Du fann dig i alla extra stick och kontroller som behövde göras dina första dagar utanför magen.

Efter en knapp vecka fick vi åka hem.

Men bakslaget kom.

Ännu en gång fick vi som föräldrar stå sidan om och se på när sjukvården gjorde sitt med vårt älskade barn.

Vår bebis.

Du var 2 veckor gammal när du blev inlagd igen.

Vi vågade knappt andas.

Inlagda på en avdelning som inte din syster fick besöka, för hennes skull.

Där låg vi.

Du och jag.

Jag kände mig minst på jorden.

Undersökningar, blodprov, nya ställen att sticka dig på.

Dina små händer, dina små fötter.

Som nåldynor.

Men du kom igen.

Du och antibiotikan ordnade det.

Vår starka kille.

När du äntligen fick komma hem igen möttes du av en öppen famn.

Du var efterlängtad och Elin frågade varje dag om du skulle försvinna igen.

Hon vaktade dig och lät all sin kärlek till dig bara skölja fram.

Du fick Elin att blomma.

Du väckte något i hennes ögon som vi inte sett på länge.

När du nu tittar på din storasyster med dina stora blå ögon och era blickar möts, då är ni kärleken.

Du ler stort varje gång du ser henne eller bara hör hennes röst.

Det var ditt namn din syster ropade när hon senast fick besöka sjukhuset och du inte var med.

Din ankomst, din närvaro sprider lugn över oss alla.

Leder oss med varsam hand tillbaka till nuet.

Du vet inget om cancer.

Du bara ler.

Du vet inget om cancer.

Du bara kryper vidare.

Du vet inget om cancer.

Du bara älskar.

Precis som det ska vara.

Du är full av nyfikenhet och din positiva energi renar syret vi alla andas.

Du ger oss kraft att orka lite till.

Du ger din syster kraft att orka lite till.

Du ger hennes dagar mening.

En bundsförvant.

Hon viskar hemligheter i ditt öra som bara är för er.

Hon stryker dig över huvudet och berättar för dig att du är den sötaste lillebrodern i världen och att hon älskar dig.

Varje dag.

Din blick, ditt leende talar sitt ordfria språk.

Du älskar och beundrar tillbaka.

Älskade lillebror, älskade storasyster.

Våra barn.

Ni är kraften som driver oss framåt.

På så olika sätt men ändå tillsammans.

Tillsammans är vi starka.

Tillsammans är vi 4.

Tillsammans är vi kärleken.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Mig själv. Min familj. Mina barn. Mitt liv.   Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Trots ständig oro. Trots ständigt sjuka barn.   Jag gör vad jag kan. När jag är på jobb andas jag. Jag lever. ...

Tänk dig livet, som ett öppet hav. Alla följer vågorna. Strömmarna. Alla har flytväst. Med nackstöd. En del har tom blivit tilldelade luftmadrasser.   Vågorna vaggar dig. Vattnet bär dig.   Det händer,  att vågorna sköljer över dig. Det ...

Den där lilla, lilla rösten. Den som ibland hörs inne i huvudet.   ”Stäng takfönstret, det kan bli regn även om det är sol just nu.”   Antingen lyssnar man. Eller inte. Ibland borde man lyssnat. Ibland inte.   Men den finns där...

2010. 17 december. Kl 07.28   Då föddes du. Du starka. Du vackra.   Du visade tidigt att din vilja var av stål. 1 vecka gammal lyfte du på huvudet. "Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!", sa BVC-sköterskan.   ...

I december 2012 anmälde jag Elin till en danskurs. Start var den 10/2 2013. Hon älskade att dansa. Hon älskade musik. Hon längtade efter att få börja på sin dans.   Den 9/2 2013 ändrades dom planerna. Brutalt.   Idag, 3 år senare, h...