Leva med Leukemi

Direktlänk till inlägg 30 december 2013

2013.

Kommentera
Av Cecilia - 30 december 2013 21:28

2013.

Jag skulle kunna skriva att det varit ett riktigt vidrigt år.
På många sätt har det varit det.
Men 2013 kunde varit värre.
Så länge det kan bli värre, är det bra.
 
Januari började som alla andra år.
Långsamt och trött.
Men helt ok.
Jag jobbade exakt där jag ville jobba.
Elin var trygg på sin förskola.
Livet lunkade på.
Tills den 31 januari kom…
 
Otydligt.
Diffust.
Men jag anade.
Elin hade ingen feber den där natten mot torsdagen den 31/1.
Men hon mådde inte bra.
Hon var olustig.
Orolig.
Ville inte sova.
Bara vara nära.
 
Febern kom.
Febern försvann.
Det gjorde den fram till onsdagen.
Tid på vårdcentralen.
”Nippriga föräldrar, barn har faktiskt feber då och då!”
Ok!
Fredag kväll.
Feber igen.
Hög!
11-77 säger emot vårdcentralen.
”Sådär ska inte feber alls vara, åk in till akuten direkt!”
Kommer hem igen lördag morgon kl 04.
 
08.00 den 9/2.
”Hej Dr. XXX här. Kan ni komma in till oss på akuten igen för kompletterande blodprover. Ett av proverna visade för höga vita blodkroppar! Säg ert namn i receptionen, ni får ett rum direkt. Kom så fort ni kan, helst före lunch.”
 
Iskyla.
Vad händer?
Vad pågår?
Klump i magen.
Hjärnan jobbar febrilt.
”Det kan inte vara….”
”Finns säkert 100 anledningar till. Får inte vara…”
”Vad annat än Leukemi kan det vara?”
 
Vi förstod vad det var dom ville.
Utesluta Leukemi.
Eller, bekräfta Leukemi.
Men vi ville inte inse det.
En bilresa jag helst sluppit göra.
 
Nya prover.
Avgrunden öppnade sig.
Beskyddarinstinkten gick på autopilot.
”Om jag tar mitt barn och går nu så kan jag låtsas att inget hänt!”
Att inte kunna skydda.
Maktlöshet.
Att älska och att beskydda.
Mina andetags anledning.
 
Sen gick allt fort.
En raserad tillvaro.
Ett liv i cancerns grepp.
Bröstkorgen till bredden fylld med ångest.
Hjärtat smulat till grus.
Med bara förtvivlan om framtiden.
 
Det var hårt.
Iskallt.
Smärtsamt.
Plågsamt.
Det slet oss i bitar.
Varje morgon samlade vi ihop smulorna av oss själv i rum 9 på barnonkologen i Lund för att möta ännu en dag vi önskade vi sluppit uppleva.
Medicineringar.
Undersökningar till höger och vänster.
Provtagningar.
Sövningar.
Världen krympte.
 
När försvann snön 2013?
Jag vet inte.
Men jag vet att det blev vår.
Sommar.
Höst.
Vinter igen.
 
Man försöker leva.
Man lever.
Men vi har alltid en objuden gäst i vårt sällskap.
En del har blivit skrämda av vår gäst.
Andra skakar hand med gästen utan att välkomna den.
Accepterat våra situation.
Utan att glömma oss.
 
Livet man ska återvända till har hamnat lite på sidan.
Jag har inte ens satt min fot på mitt jobb sen den där sista febriga fredagen…
Jag har inte orkat.
Rädd för känslan av att möta ”livet före”.
 
Men vi har börjat vakna nu.
Vi har börjat se vart spillrorna passar ihop.
Man kan ana konturerna av en fungerande familj igen.
Med en objuden gäst.
Det får ta tid att finna lunken igen.
 
Så, 2013.
Du var inte vårt år.
Men många bitar gav du oss som vi är tacksamma över.
 
Starkast och störst.
2013 var året då Elin fick möjligheten att kämpa för sitt liv.
Allmänt
Dela
 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Tack försäkringskassan!

Kommentarer (1)
Av Cecilia - 13 juni 2016 11:48

Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Mig själv. Min familj. Mina barn. Mitt liv.   Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Trots ständig oro. Trots ständigt sjuka barn.   Jag gör vad jag kan. När jag är på jobb andas jag. Jag lever. ...

Strax under ytan.

Kommentarer (1)
Av Cecilia - 10 april 2016 11:04

Tänk dig livet, som ett öppet hav. Alla följer vågorna. Strömmarna. Alla har flytväst. Med nackstöd. En del har tom blivit tilldelade luftmadrasser.   Vågorna vaggar dig. Vattnet bär dig.   Det händer,  att vågorna sköljer över dig. Det ...

Den lilla, lilla rösten.

Kommentarer (1)
Av Cecilia - 27 december 2015 11:59

Den där lilla, lilla rösten. Den som ibland hörs inne i huvudet.   ”Stäng takfönstret, det kan bli regn även om det är sol just nu.”   Antingen lyssnar man. Eller inte. Ibland borde man lyssnat. Ibland inte.   Men den finns där...

Femte födelsedagen.

Kommentarer (0)
Av Cecilia - 17 december 2015 07:03

2010. 17 december. Kl 07.28   Då föddes du. Du starka. Du vackra.   Du visade tidigt att din vilja var av stål. 1 vecka gammal lyfte du på huvudet. "Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!", sa BVC-sköterskan.   ...

Bokningsbekräftelse. Bekräfta livet.

Kommentarer (0)
Av Cecilia - 14 december 2015 19:47


I december 2012 anmälde jag Elin till en danskurs. Start var den 10/2 2013. Hon älskade att dansa. Hon älskade musik. Hon längtade efter att få börja på sin dans.   Den 9/2 2013 ändrades dom planerna. Brutalt.   Idag, 3 år senare, h...

Ovido - Quiz & Flashcards