Leva med Leukemi

Direktlänk till inlägg 6 december 2013

En enda valmöjlighet.

Av Cecilia - 6 december 2013 00:07

Förvirrad. Glömsk. 

Trött.
Så in i paradiset trött.
Slår snart knut på mig själv i min jakt på en givande vardag för Elin.
Med hennes låga värden är vi hänvisade till vårt hem.
Hur många julkulor kan man pyssla ihop? 
Hur många tomtar kan vi tillverka?
Hur många kakor ska vi baka?
Hur många filmer hinner vi se?
Massor. Mängder. Många.
 
Känns som att kroppen börjar säga ifrån nu. Man är sliten.
Glömmer bort det uppenbara. 
Har påminnelselarm för det nödvändiga.
En trötthet jag inte trodde var möjlig, så total.
Så definitiv.
Trots det går jag.
Står.
Det är bara att göra.
Utan att stanna upp.
Stannar man går man i fällan.
Kroppen skriker.
Jag kopplar på mentala öronproppar.
En annan dag ska jag lyssna.
 
Just nu har vi ett kalas att planera.
3 år.
Finaste trollet mitt.
3 år.
Du fyllde nyss 2 år ju.
Året mellan 2 & 3 försvann,
i cancerns gap.
Men nu tar jag makten från sjukdomen.
Jag gör vad jag kan, vad som står i min makt, för dig.
För din vardag. 
Det som är ditt liv.
Det är min uppgift att fylla dina dagar med liv och lust.
 
Vi har en högdos framför oss.
Precis dagarna efter ditt kalas.
På självaste födelsedagen ska du in.
En högdos, strax före julafton.
I år kom julen tidigt till oss, vi får se när julafton kommer.
Den dagen kommer när den kommer.
Men den kommer.
 
Just nu är jag bara så sliten.
Och liten.
Med en alldeles för tung ryggsäck.
Fylld till bredden.
Men jag accepterar att jag är glömsk, förvirrad och trött.
Så in i paradiset trött.
Jag accepterar.
Jag har bara ett val.
Jag väljer Elin.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Cecilia - 13 juni 2016 11:48

Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Mig själv. Min familj. Mina barn. Mitt liv.   Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Trots ständig oro. Trots ständigt sjuka barn.   Jag gör vad jag kan. När jag är på jobb andas jag. Jag lever. ...

Av Cecilia - 10 april 2016 11:04

Tänk dig livet, som ett öppet hav. Alla följer vågorna. Strömmarna. Alla har flytväst. Med nackstöd. En del har tom blivit tilldelade luftmadrasser.   Vågorna vaggar dig. Vattnet bär dig.   Det händer,  att vågorna sköljer över dig. Det ...

Av Cecilia - 27 december 2015 11:59

Den där lilla, lilla rösten. Den som ibland hörs inne i huvudet.   ”Stäng takfönstret, det kan bli regn även om det är sol just nu.”   Antingen lyssnar man. Eller inte. Ibland borde man lyssnat. Ibland inte.   Men den finns där...

Av Cecilia - 17 december 2015 07:03

2010. 17 december. Kl 07.28   Då föddes du. Du starka. Du vackra.   Du visade tidigt att din vilja var av stål. 1 vecka gammal lyfte du på huvudet. "Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!", sa BVC-sköterskan.   ...

Av Cecilia - 14 december 2015 19:47


I december 2012 anmälde jag Elin till en danskurs. Start var den 10/2 2013. Hon älskade att dansa. Hon älskade musik. Hon längtade efter att få börja på sin dans.   Den 9/2 2013 ändrades dom planerna. Brutalt.   Idag, 3 år senare, h...

Ovido - Quiz & Flashcards