Att ha cancer som 2, 3 och 4-åring har gjort Elin till en väldigt egocentrerade liten prinsessa.
Vi gör vad vi kan för att förbereda henne för livet efter den här parantesen.
Det är inte lätt.

Elin fick vara med och packa en påse med fredagsmys till en familj med barn som inte får lika mycket, lika ofta som hon själv.
Det tog emot en aning. Det var ju faktiskt saker där som var hennes favoriter.
Men hon la snällt ner allt i stora påsen när vi pratat om varför vi ger bort godis och annat mys.

"Jag får ändå nytt på lördag."

Jodå.
Jag skrev inte att vi var i mål.
Vi är på väg.

Det är vi nöjda med. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Mig själv. Min familj. Mina barn. Mitt liv.   Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Trots ständig oro. Trots ständigt sjuka barn.   Jag gör vad jag kan. När jag är på jobb andas jag. Jag lever. ...

Tänk dig livet, som ett öppet hav. Alla följer vågorna. Strömmarna. Alla har flytväst. Med nackstöd. En del har tom blivit tilldelade luftmadrasser.   Vågorna vaggar dig. Vattnet bär dig.   Det händer,  att vågorna sköljer över dig. Det ...

Den där lilla, lilla rösten. Den som ibland hörs inne i huvudet.   ”Stäng takfönstret, det kan bli regn även om det är sol just nu.”   Antingen lyssnar man. Eller inte. Ibland borde man lyssnat. Ibland inte.   Men den finns där...

2010. 17 december. Kl 07.28   Då föddes du. Du starka. Du vackra.   Du visade tidigt att din vilja var av stål. 1 vecka gammal lyfte du på huvudet. "Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!", sa BVC-sköterskan.   ...

I december 2012 anmälde jag Elin till en danskurs. Start var den 10/2 2013. Hon älskade att dansa. Hon älskade musik. Hon längtade efter att få börja på sin dans.   Den 9/2 2013 ändrades dom planerna. Brutalt.   Idag, 3 år senare, h...