Elins hosta är tillbaka.
Med full kraft.
Dygnet om.

Idag hade jag behövt ringa dagvården.
Bara låta dom bekräfta att vi inte behöver komma in.
"Har hon feber?"
Nej.
"Då så."
Men jag ringde inte.
Orkade inte känna att vi är till besvär.
Orkade inte.
Orkade inte höra deras inövade, likgiltiga svar som är helt utan trygghet.
Orkade inte.

Nu kommer natten.
Hostan klöser, river och drar i hennes bröstkorg.
Den lilla kroppen.
Som den sliter.
Den jobbar stenhårt nu.

Men hon har ingen feber.
Än.
Jag har inte rätt att vara orolig.
Än.

En timme i taget.
En timme.
Kom igen lilla kroppen!
Du klarar den här prövningen också!
Stund för stund.

Jag har inte rätt att vara orolig.
Än.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Mig själv. Min familj. Mina barn. Mitt liv.   Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Trots ständig oro. Trots ständigt sjuka barn.   Jag gör vad jag kan. När jag är på jobb andas jag. Jag lever. ...

Tänk dig livet, som ett öppet hav. Alla följer vågorna. Strömmarna. Alla har flytväst. Med nackstöd. En del har tom blivit tilldelade luftmadrasser.   Vågorna vaggar dig. Vattnet bär dig.   Det händer,  att vågorna sköljer över dig. Det ...

Den där lilla, lilla rösten. Den som ibland hörs inne i huvudet.   ”Stäng takfönstret, det kan bli regn även om det är sol just nu.”   Antingen lyssnar man. Eller inte. Ibland borde man lyssnat. Ibland inte.   Men den finns där...

2010. 17 december. Kl 07.28   Då föddes du. Du starka. Du vackra.   Du visade tidigt att din vilja var av stål. 1 vecka gammal lyfte du på huvudet. "Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!", sa BVC-sköterskan.   ...

I december 2012 anmälde jag Elin till en danskurs. Start var den 10/2 2013. Hon älskade att dansa. Hon älskade musik. Hon längtade efter att få börja på sin dans.   Den 9/2 2013 ändrades dom planerna. Brutalt.   Idag, 3 år senare, h...