Mitt förra inlägg.

Det var inte alls meningen att fokus skulle hamna på den stackars förkylda flickan som blivit skickad till en lång "arbetsdag" trots att hon var genomförkyld och hostade nonstop.

Med den meningen förstår ni vad jag tycker om saken. 

Med den meningen vill jag även säga att flickan är oskyldig.

Men.

Hon B O R D E nog ha varit hemma den dagen.

Inte för Elins skull.

För sin egen.

Elin är riktigt dålig men sjukhuset har sina principer.

Det är värden hit och värden dit som ska ställas mot kroppstemperaturen.

Att Elin håller på att hosta upp lungorna tar man lätt på.

Idag.

Igen.

Sitter jag vakt med luren i högsta hugg.

Idag måste jag få prata med en läkare!

Hoppas att dom ringer just när lillebror är lugn, helst sover.

Elin hostar tills hon nästan kräks.

Idag vill hon inte äta.

Knappt dricka.

En temperaturförhöjning.

Lillebror är snuvig men pigg.

Han vill roas.

Elin vill ha mamma.

Lillebror vill ha mamma.

Ska jag packa väskan?

Blir vi inlagda i morgon?

Vi har klarat alla högtider hittills.

Fått fira hemma, ibland med en dags marginal.

Men vi har varit hemma.

Ska vi slå till med en isolering den här sista högtiden innan behandlingsåren är över?

Min mage svider och jag vet inte riktigt vad jag ska fokusera på just nu.

Psykisk stress.

Psykisk förvirring.

Tunnelseende.

Öronsus.

Har jag sagt att jag hatar livet med cancer?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Mig själv. Min familj. Mina barn. Mitt liv.   Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Trots ständig oro. Trots ständigt sjuka barn.   Jag gör vad jag kan. När jag är på jobb andas jag. Jag lever. ...

Tänk dig livet, som ett öppet hav. Alla följer vågorna. Strömmarna. Alla har flytväst. Med nackstöd. En del har tom blivit tilldelade luftmadrasser.   Vågorna vaggar dig. Vattnet bär dig.   Det händer,  att vågorna sköljer över dig. Det ...

Den där lilla, lilla rösten. Den som ibland hörs inne i huvudet.   ”Stäng takfönstret, det kan bli regn även om det är sol just nu.”   Antingen lyssnar man. Eller inte. Ibland borde man lyssnat. Ibland inte.   Men den finns där...

2010. 17 december. Kl 07.28   Då föddes du. Du starka. Du vackra.   Du visade tidigt att din vilja var av stål. 1 vecka gammal lyfte du på huvudet. "Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!", sa BVC-sköterskan.   ...

I december 2012 anmälde jag Elin till en danskurs. Start var den 10/2 2013. Hon älskade att dansa. Hon älskade musik. Hon längtade efter att få börja på sin dans.   Den 9/2 2013 ändrades dom planerna. Brutalt.   Idag, 3 år senare, h...