Direktlänk till inlägg 2 mars 2015

Låt oss ro i lugna vatten!

Kommentera

Av Cecilia - 2 mars 2015 20:54

Jag vågar knappt skriva det.

Det är ju trots allt tisdag i morgon.

Dagen för veckans provsvar.

Men jag gör det ändå.

Just nu är läget lugnt.

Vi kämpar på med Elins utflippade smaklökar och snedvridna luktsinne.

Alltid är det något som luktar och alltid är det något som inte smakar som det ska.

Förra veckan träffade vi tom Elins förskola på en lekplats och någon dag senare besökte vi förskolans gård.

Vi var på biblioteket.

Det var ett tag sen vi besökte världen.

Låt det hålla sig stabilt nu så hon snart, snart, snart kan få vara med på samlingar på förskolan någon gång i veckan.

Hon längtar obeskrivligt mycket efter det.

Hon behöver det.

Det finns en del att jobba med.

Det sociala.

Att socialisera. Att umgås.

Det är för Elin vad grekiska är för mig. Obegripligt.

Ett barn i taget, en kompis åt gången. Då kan det gå.

Då hinner hon med.

Kan fundera och reflektera.

Barn i grupp.

Då blir hon trängd och obekväm.

Vill fly och gömma sig.

Hon är före sina jämngamla på så många sätt.

Men så långt efter på så många andra.

Hon har en mental styrka som en del vuxna inte kan mäta sig med.

Hur kommer den styrkan kunna hanteras av vuxna som inte sett?

Som inte upplevt.

Aldrig känt.

Aldrig rört vid.

Inte ens lite.

Det som Elin levt i.

Levt med.

Hur långt efter är jag i livet?

Eller är jag före?

Jag kommer tillbaka till en ny värld känns det som.

Arbetsplatsen är förändrad.

Ny struktur.

Säkert till det bättre.

Men jag vet inte vad som väntar mig.

Jag vet inte ens vad som är förändrat med mig efter allt det här.

Hur ser jag på vardagen när den återvänder?

Hur ser andra på mig efter det här?

Kommer jag vara samma Cecilia, så som dom alltid sett mig?

Kommer bilden av mig vara förändrad?

Kommer min bild av mig själv vara förändrad?

Vem är jag när det här är över?

Så mycket svagare än andra.

Så mycket starkare än vad man kan ana.

Det som gjort mig svag är min styrka.

Det som är min styrka är min svaghet.

En sak är i alla fall säker.

Livet före, är ett minne.

Livet med, är nu.

Livet efter, hägrar.

Livet pågår.

Jämt.

Allmänt

Dela

Tack försäkringskassan!

Kommentarer (1)

Av Cecilia - 13 juni 2016 11:48

Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Mig själv. Min familj. Mina barn. Mitt liv. Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Trots ständig oro. Trots ständigt sjuka barn. Jag gör vad jag kan. När jag är på jobb andas jag. Jag lever. ...

Strax under ytan.

Kommentarer (1)

Av Cecilia - 10 april 2016 11:04

Tänk dig livet, som ett öppet hav. Alla följer vågorna. Strömmarna. Alla har flytväst. Med nackstöd. En del har tom blivit tilldelade luftmadrasser. Vågorna vaggar dig. Vattnet bär dig. Det händer, att vågorna sköljer över dig. Det ...

Den lilla, lilla rösten.

Kommentarer (1)

Av Cecilia - 27 december 2015 11:59

Den där lilla, lilla rösten. Den som ibland hörs inne i huvudet. ”Stäng takfönstret, det kan bli regn även om det är sol just nu.” Antingen lyssnar man. Eller inte. Ibland borde man lyssnat. Ibland inte. Men den finns där...

Femte födelsedagen.

Kommentarer (0)

Av Cecilia - 17 december 2015 07:03

2010. 17 december. Kl 07.28 Då föddes du. Du starka. Du vackra. Du visade tidigt att din vilja var av stål. 1 vecka gammal lyfte du på huvudet. "Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!", sa BVC-sköterskan. ...

Bokningsbekräftelse. Bekräfta livet.

Kommentarer (0)

Av Cecilia - 14 december 2015 19:47

I december 2012 anmälde jag Elin till en danskurs. Start var den 10/2 2013. Hon älskade att dansa. Hon älskade musik. Hon längtade efter att få börja på sin dans. Den 9/2 2013 ändrades dom planerna. Brutalt. Idag, 3 år senare, h...