Direktlänk till inlägg 28 februari 2015
Elofina, vem är du?
Det enda jag vet är att du tagit dig tid att fundera ut och handla gåvor till var och en av oss i familjen. Jag vet att du läser bloggen. Sen vet jag inte så mycket mer.
Jag tror inte jag känner någon som känner någon som känner dig. Inte ens att jag känner någon som känner dig.
Men du lyckades, precis som alla andra vänliga själar som tänker på oss, ge mig tårar i ögonen av tacksamhet.
Tack Elofina! (ja, jag kallar dig det för det är det enda namnet jag har att gå på, avsändaren på paketet.)
Tack alla som fortfarande orkar tänka på oss och hänger med oss på vår resa, ni lyfter och stärker oss mer än ni kan ana!
Kärlek!
Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Mig själv. Min familj. Mina barn. Mitt liv. Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Trots ständig oro. Trots ständigt sjuka barn. Jag gör vad jag kan. När jag är på jobb andas jag. Jag lever. ...
Tänk dig livet, som ett öppet hav. Alla följer vågorna. Strömmarna. Alla har flytväst. Med nackstöd. En del har tom blivit tilldelade luftmadrasser. Vågorna vaggar dig. Vattnet bär dig. Det händer, att vågorna sköljer över dig. Det ...
Den där lilla, lilla rösten. Den som ibland hörs inne i huvudet. ”Stäng takfönstret, det kan bli regn även om det är sol just nu.” Antingen lyssnar man. Eller inte. Ibland borde man lyssnat. Ibland inte. Men den finns där...
2010. 17 december. Kl 07.28 Då föddes du. Du starka. Du vackra. Du visade tidigt att din vilja var av stål. 1 vecka gammal lyfte du på huvudet. "Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!", sa BVC-sköterskan. ...