... kräver enorm vilja.

I närheten av Elin ska det inte märkas.
Hon ska inte känna vad vi känner.
Vår sorg och rädsla.
Det bultar i våra bröst, susar i våra öron.
Det tränger in i varje tanke.
Utåt.
Mot Elin
Mot lillebror.
Då ler vi.

Tiden går.
Vi leker att allt är som vanligt.
Vi låtsas att utomhus är det vår medan stormen pågår inom oss.
Vi återskapar tanken om en sommar med lek och bus.

Vi nuddar vid tanken på isolering och sjukhus.

Snabbt samlar vi våra kjolar och springer iväg mot nya lekar och nytt pyssel.
Bort från tankarna som är som tusen bistick.
För visst är det vår ute?
För visst är det snart måndag?

Elin har skrivit av alfabetet på canvas. Hennes tankar kretsar kring "vart ska den hänga?"
Mamma tänker "vad ska hända?"

Någonstans kommer den hängas upp.
En dag får vi veta.

Så nära, så avlägset.

 

Anna

13 januari 2015 11:15

Cecilia... det är så fruktansvärt orättvist att ni ska leva i detta. Att bara plocka upp vassa pusselbitar och få ihop till någon form av vardag. Kan ni försöka leta efter de som är något trubbiga? De finns där... nån glimt i det mörka. Ni kommer orka om ni behöver en omgång till. Ni kommer orka!
Behöver du en axel, ett öra som lyssnar så säg till. Jag finns här!

Kram Anna

 

jessica

16 januari 2015 21:22

Följer er kamp med sorg, ilska och en jäkla massa hopp! ❤

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Mig själv. Min familj. Mina barn. Mitt liv.   Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Trots ständig oro. Trots ständigt sjuka barn.   Jag gör vad jag kan. När jag är på jobb andas jag. Jag lever. ...

Tänk dig livet, som ett öppet hav. Alla följer vågorna. Strömmarna. Alla har flytväst. Med nackstöd. En del har tom blivit tilldelade luftmadrasser.   Vågorna vaggar dig. Vattnet bär dig.   Det händer,  att vågorna sköljer över dig. Det ...

Den där lilla, lilla rösten. Den som ibland hörs inne i huvudet.   ”Stäng takfönstret, det kan bli regn även om det är sol just nu.”   Antingen lyssnar man. Eller inte. Ibland borde man lyssnat. Ibland inte.   Men den finns där...

2010. 17 december. Kl 07.28   Då föddes du. Du starka. Du vackra.   Du visade tidigt att din vilja var av stål. 1 vecka gammal lyfte du på huvudet. "Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!", sa BVC-sköterskan.   ...

I december 2012 anmälde jag Elin till en danskurs. Start var den 10/2 2013. Hon älskade att dansa. Hon älskade musik. Hon längtade efter att få börja på sin dans.   Den 9/2 2013 ändrades dom planerna. Brutalt.   Idag, 3 år senare, h...