Morgonen började med morgonmys i storasysters säng.
Barnen. Helt ovetandes.
I det tysta river ångesten i våra magar.
Frågorna ekar inuti våra huvuden.
Hålla minen.
Slå bojor om alla monstren som löper amok i våra hjärtan.

Prover är tagna. Diff ska göras.
I eftermiddag får vi svaret.
Sen får vi se.
Svaret kommer visa vilken väg vi måste ta.
Låt oss fortsätta på den väg vi redan är på.
Låt oss inte få börja om vår klättringen upp ur avgrunden.

Låt oss inte.

 

Emelie

7 januari 2015 16:10

Jag blir alldeles iskall. Herregud låt det bara vara något litet. Jag ber, tänker och hoppas så mycket för det allra, allra bästa resultat man kan tänka sig!

Stor varm kram från oss!

http://prinsessanlouise.blogg.se

Cecilia

7 januari 2015 21:25

Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Mig själv. Min familj. Mina barn. Mitt liv.   Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Trots ständig oro. Trots ständigt sjuka barn.   Jag gör vad jag kan. När jag är på jobb andas jag. Jag lever. ...

Tänk dig livet, som ett öppet hav. Alla följer vågorna. Strömmarna. Alla har flytväst. Med nackstöd. En del har tom blivit tilldelade luftmadrasser.   Vågorna vaggar dig. Vattnet bär dig.   Det händer,  att vågorna sköljer över dig. Det ...

Den där lilla, lilla rösten. Den som ibland hörs inne i huvudet.   ”Stäng takfönstret, det kan bli regn även om det är sol just nu.”   Antingen lyssnar man. Eller inte. Ibland borde man lyssnat. Ibland inte.   Men den finns där...

2010. 17 december. Kl 07.28   Då föddes du. Du starka. Du vackra.   Du visade tidigt att din vilja var av stål. 1 vecka gammal lyfte du på huvudet. "Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!", sa BVC-sköterskan.   ...

I december 2012 anmälde jag Elin till en danskurs. Start var den 10/2 2013. Hon älskade att dansa. Hon älskade musik. Hon längtade efter att få börja på sin dans.   Den 9/2 2013 ändrades dom planerna. Brutalt.   Idag, 3 år senare, h...