Våra dagar hemma ser ganska lika ut.

Ibland klättrar man på väggarna och att gå ut hjälper inte.

Känslan av "att sitta fast" klibbar sig envist kvar i medvetnadet.

Men oftast hittar man något att fördriva dagarna med.

Man pysslar, plockar, lägger pussel, lagar mat, går varandra på nerverna och kramas.

Tvätt är också något som håller oss sysselsatta om dagarna.

Cancerbarn skapar mer tvätt än man tror. 

Underkläder kan behöva bytas flera gånger om dagen om cytostatikan bråkar med tarmar eller slemhinnor.

Sängkläder byts O F T A.

Varje dag körs en  maskin med handdukar.

Så nog har vi lite att ordna med.

Jag och min hjälpreda.

Stjälpreda vissa dagar.

Men det är en annan historia.

Den här veckan försöker jag förbereda Elins 4-års kalas som är på lördag. 
Helst utan att hon vet exakt när det ska ske.

Hon vet att hon ska få ha kalas, men inte när.

Varför?

För vi orkar inte se besvikelsen i hennes ögon om hon skulle bli sjuk och eventuellt inlagd.

Eller om dom bjudna måste stanna hemma för att dom är sjuka.

I sådana fall kan man flytta kalaset.

Då är hon fortfarande kvar i vetskapen om att hon ska få ett kalas.

I år har vi gamblat en aning.

Iaf med våra mått mätt.

Elin ska få ha ett barnkalas.

Äntligen!

Det tuffa är att hon fyller år i startgroparna av alla vinterns läckerheter.

Kräksjuka.

Influensa.

Förkylningar i massor.

Men vi kör. 

En jul på sjukhuset är det värt om det skulle bli så.

Jul kan vi fira i januari.

Eller när det blir.

Men det här kommer gå bra.

Nu ska jag och min hjälpande hand vika lite...

Just det.

Tvätt.

Glöm inte dela tävlingen från namnnappen.se i mitt inlägg från den 1 december.

Trevlig onsdag på er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Mig själv. Min familj. Mina barn. Mitt liv.   Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Trots ständig oro. Trots ständigt sjuka barn.   Jag gör vad jag kan. När jag är på jobb andas jag. Jag lever. ...

Tänk dig livet, som ett öppet hav. Alla följer vågorna. Strömmarna. Alla har flytväst. Med nackstöd. En del har tom blivit tilldelade luftmadrasser.   Vågorna vaggar dig. Vattnet bär dig.   Det händer,  att vågorna sköljer över dig. Det ...

Den där lilla, lilla rösten. Den som ibland hörs inne i huvudet.   ”Stäng takfönstret, det kan bli regn även om det är sol just nu.”   Antingen lyssnar man. Eller inte. Ibland borde man lyssnat. Ibland inte.   Men den finns där...

2010. 17 december. Kl 07.28   Då föddes du. Du starka. Du vackra.   Du visade tidigt att din vilja var av stål. 1 vecka gammal lyfte du på huvudet. "Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!", sa BVC-sköterskan.   ...

I december 2012 anmälde jag Elin till en danskurs. Start var den 10/2 2013. Hon älskade att dansa. Hon älskade musik. Hon längtade efter att få börja på sin dans.   Den 9/2 2013 ändrades dom planerna. Brutalt.   Idag, 3 år senare, h...