Direktlänk till inlägg 12 november 2014

Det som inte syns. (Det finns.)

Kommentera

Av Cecilia - 12 november 2014 12:56

Elin är inte lika ofta på sjukhuset nu som i början.

Då bodde vi stort sett där.

Nu hinner vi andas en aning mellan gångerna.

Vi tar blodprover en gång i veckan.

Håller tummarna att det inte är koagel i dom, då blir det omtagning med kort varsel.

Vi behandlar Elin hemma.

Cytostatika i tablettform.

Varje dag.

Var åttonde vecka behandlas Elin på sjukhuset.

Hon har fått tillbaka håret.

Inte immunförsvaret.

Hon är under behandling.

Är fortfarande en cancerpatient.

Har fortfarande leukemi.

Den syns inte i några prover just nu.

Forskningen har ändå kommit fram till att den finns där.

Lurpassar.

Gömmer sig.

Vi är inte längre i ett chocktillstånd.

Vi gråter oss inte längre till sömns.

Vi förbannar inte längre livet.

Men Elin har fortfarande leukemi.

Elin har blivit storasyster.

Hon lever upp de stunder hon träffar andra barn.

Hon utvecklas hela tiden.

Men har fortfarande leukemi.

Vi åker och handlar.

Vi storstädar.

Vi tankar bilen.

Vi lagar mat.

Äter, sover, vaknar.

Fortfarande med leukemin i våra liv.

När Elin skrattar högt och klingande.

Har hon cancer.

När Elin leker med våra katter.

Har hon cancer.

När Elin lär sig stava ett nytt ord.

Har hon cancer.

När Elin är rädd för mörkret.

Har hon cancer.

Det är lätt att glömma.

Även för oss.

Som lever med henne.

Med cancern.

Vi har dåliga dagar men dom flesta är bra.

Men ibland får en iskall hand tag om hjärtat mitt.

Det isar till och sorgen bildar de vackraste iskristallerna om mitt hjärta.

Kylan för sorgen att hon är drabbad.

Det vackra för kärleken att hon fortfarande är här.

För hoppet att det här går vägen.

När Elin säger ”När jag blir stor…”

Har hon cancer.

Fuck cancer.

Allmänt

Dela

Tack försäkringskassan!

Kommentarer (1)

Av Cecilia - 13 juni 2016 11:48

Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Mig själv. Min familj. Mina barn. Mitt liv. Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Trots ständig oro. Trots ständigt sjuka barn. Jag gör vad jag kan. När jag är på jobb andas jag. Jag lever. ...

Strax under ytan.

Kommentarer (1)

Av Cecilia - 10 april 2016 11:04

Tänk dig livet, som ett öppet hav. Alla följer vågorna. Strömmarna. Alla har flytväst. Med nackstöd. En del har tom blivit tilldelade luftmadrasser. Vågorna vaggar dig. Vattnet bär dig. Det händer, att vågorna sköljer över dig. Det ...

Den lilla, lilla rösten.

Kommentarer (1)

Av Cecilia - 27 december 2015 11:59

Den där lilla, lilla rösten. Den som ibland hörs inne i huvudet. ”Stäng takfönstret, det kan bli regn även om det är sol just nu.” Antingen lyssnar man. Eller inte. Ibland borde man lyssnat. Ibland inte. Men den finns där...

Femte födelsedagen.

Kommentarer (0)

Av Cecilia - 17 december 2015 07:03

2010. 17 december. Kl 07.28 Då föddes du. Du starka. Du vackra. Du visade tidigt att din vilja var av stål. 1 vecka gammal lyfte du på huvudet. "Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!", sa BVC-sköterskan. ...

Bokningsbekräftelse. Bekräfta livet.

Kommentarer (0)

Av Cecilia - 14 december 2015 19:47

I december 2012 anmälde jag Elin till en danskurs. Start var den 10/2 2013. Hon älskade att dansa. Hon älskade musik. Hon längtade efter att få börja på sin dans. Den 9/2 2013 ändrades dom planerna. Brutalt. Idag, 3 år senare, h...