Jag önskar mig så mycket.
Massor.
Har lika många önskningar som himlen har stjärnor.
Och några till.
Jag önskar mig inte en resa till Thailand.
Inte heller pengar i överflöd.
Att få vakna utvilad, fri från mardrömmen skulle kunna vara en önskning.
Men det är snarare en del av en större önskning. En önskan, en mindre dröm, sidan om den stora.
Min önskan är till viss del för mig.
Mest för Elin.
Jag önskar att hon får uppleva sin första dag i skolan.
Minnas den som jag gör idag.
Klockrent är mitt minne av klasskamraten som gömde sig under sin bänk den där första skoldagen.
Jag önskar henne äventyr på skolgårdar, på sommarlov, på kvällar och allt där emellan med vänner av bästa slag.
Jag önskar henne besvikelser i lagom dos, så där lagom, som energi framåt. Jag önskar henne motgångar som kommer stärka henne på hennes väg mot sina egna drömmar.
Men även medgång och medvind i massor.
Allt det positiva som kommer lyfta hennes styrka och envishet längst vägen.
Jag önskar henne förmågan att välja rätt människor i sitt umgänge.
Jag önskar henne egenskapen att vara en god medmänniska. Att få vara det genom hela livet.
Tills det naturliga slutet kommer.
När det är ålderdomen som bestämmer att det är över.
Inte cancern. Inte sjukdom.
Jag önskar att få se henne lyckas med allt hon tar sig för.
Jag önskar henne styrkan att klara av att misslyckas.
Jag önskar henne känslan av förvirring när puberteten slår till i varje fiber av hennes kropp.
Jag önskar henne styrkan att rida ut varje storm livet kommer erbjuda henne.
Jag önskar henne förmågan att se och ta tillvara på varje solstråle som kommer möta hennes kind genom ett långt och innehållsrikt liv.
Jag önskar henne känslan av att stå där med en lugg som är alldeles för kort klippt.
Jag önskar henne egenskapen att rycka på axlarna åt luggen och gå vidare mot nya mål. För att hon kan.
För att hon har livet.
Jag önskar henne överlevnad.
Livet.
Jag önskar henne ålderdom.
Livet.
Jag önskar henne ett långt liv.
Precis som det är menat att vara.
Jag önskar henne livet.
Det långa.
Det oskyldiga.
Det stärkande.
Det lärande.
Det självklara.
Livet.
Emma bauer
2 juli 2014 10:43
Åh Cecilia! Jag tänker på er så och önskar verkligen allt detta för er fina Elin! Kram ♡
Cecilia
2 juli 2014 11:41
Tack Emma!