Igår var en heldag på sjukan.
Cyklofosfamid och vincristin stod på dagens meny för Elins del.
Hon är rejält sliten nu. Det här behandlingsblocket är inte snällt.
En vecka kvar med kortison.
Sen börjar nog värdena dala.
Strax efter kan vi förvänta oss att håret också faller. Detta korta hår som nu börjat locka sig igen.
Jag har skrivet det förut.
Håret är en liten del i det stora sammanhanget. Men också en stor del av det lilla.
Håret. Ögonbrynen. Ögonfransarna.
Det är inte mycket. Ändå är det en stor del av ditt sätt att uttrycka dig. Även för en 3-åring.
I morgon och 4 dagar framåt, ja, tom på helgen, ska vi in varje dag för behandling. En liten, liten dos cytostatika ska in varje dag. Cytarabin. En liten men väldigt stark dos. Det är ett år sedan vi mötte den medicinen, nu möts vi igen. Förra gången mådde Elin väldigt illa av den. Vi får se hur det går den här omgången. Efter söndag har vi paus i 2 dagar, sen 4 "shottar" till på lika många dagar.

Invecklat och krångligt?
Ja, en aning. Men sånt är livet numera. Vi lever med kunskap vi inte vill ha. Vi får en livskunskap jag inte önskar någon annan. Elin, vår lilla tant, kan saker och ord hon inte borde kunna.
"Man får styggostatika (cytostatika) när man har cancer!"
Ja, mitt älskade troll, det får man. Det får du. Men du är tuff.
Du kommer banka livet ur varenda leukemi cell. "Styggostatikan" kommer hjälpa dig. Den långa som tar 24 timmar, den i tablettform, den som tar en hel arbetsdag att få in i din kropp, den som rinner till din hjärnvätska via ryggmärgen. Alla dessa "styggostatikerna" står vid din sida. Likaså alla de andra medicinerna.
Det är tufft just nu. Men Elin, du kommer igen. Du har gjort det här förut.
Mamma och pappa är bredvid, håller din hand. Vi är bakom och låter dig luta dig när du behöver vila. Vi är framför dig och banar så mycket väg vi kan för dig.
Vi är där alltid. Bara för dig.
Äskande krigarprinsessa!

 

Anna

7 juni 2014 19:00

Åh Cecilia. Vilken kamp ni alla genomgår. Mitt hjärta gråter när jag läser dina ord.
Det är så orättvist! Men ni måste orka! Även de mest grå dagarna måste ni orka!
Kan jag göra något för er? Jag tänker på er varje dag!
Kram Anna med familj

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Mig själv. Min familj. Mina barn. Mitt liv.   Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Trots ständig oro. Trots ständigt sjuka barn.   Jag gör vad jag kan. När jag är på jobb andas jag. Jag lever. ...

Tänk dig livet, som ett öppet hav. Alla följer vågorna. Strömmarna. Alla har flytväst. Med nackstöd. En del har tom blivit tilldelade luftmadrasser.   Vågorna vaggar dig. Vattnet bär dig.   Det händer,  att vågorna sköljer över dig. Det ...

Den där lilla, lilla rösten. Den som ibland hörs inne i huvudet.   ”Stäng takfönstret, det kan bli regn även om det är sol just nu.”   Antingen lyssnar man. Eller inte. Ibland borde man lyssnat. Ibland inte.   Men den finns där...

2010. 17 december. Kl 07.28   Då föddes du. Du starka. Du vackra.   Du visade tidigt att din vilja var av stål. 1 vecka gammal lyfte du på huvudet. "Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!", sa BVC-sköterskan.   ...

I december 2012 anmälde jag Elin till en danskurs. Start var den 10/2 2013. Hon älskade att dansa. Hon älskade musik. Hon längtade efter att få börja på sin dans.   Den 9/2 2013 ändrades dom planerna. Brutalt.   Idag, 3 år senare, h...