Direktlänk till inlägg 31 maj 2014

Kalla motvindar.

Kommentera (2)

Av Cecilia - 31 maj 2014 11:12

Drömmen.

Så enkel.

Upplevd förr, genom tiderna besannats.

Motgångar har jag överlevt.

Massor.

Privat.

På jobb.

I relationer.

I livet.

Stärkt av allt det som varit bra har jag gått vidare.

Det positiva har burit det negativa.

Omvandlat.

Förvandlat det till en berikande erfarenhet.

Det är fortfarande så.

Men det negativa tenderar just nu att kväva det positiva.

En bra sak förvandlas framför mina ögon till något negativt.

En ljusning mörknar snart.

Medvinden smeker min rygg men min färdväg ändrar riktning.

Det som puttade framåt blir plötsligt en kraftansträngning.

En belastning.

Erfarenheten berikar med svag styrka.

Förbittrar med enorm kraft.

Det måste vända.

Hur mycket motgångar ska en och samma människa orka ta?

Jag skulle inte byta bort Elin för en enda lugn stund.

Men jag skulle gärna byta våra motgångar mot en handfull triviala problem.

Orkar inte se mer av andras ”stora” problem.

Inte just nu.

Facebook får vila.

Det tar bara kraft att knipa igen.

Att hålla inne med en predikan om hur bra dom faktiskt har det.

För jag vet. Jag vet att alla står sina egna problem närmst.

Men många saknar idag perspektiv.

Förmågan att se att det är dom själv som sätter förstoringsglaset mot problemet.

Kom igen när ni lever med sjukvården som er högra hand.

Kom igen när er 3-åring äter sig mätt på medicin.

Kom igen när ni ser besvikelsen i ert barns ögon över att håret faller. Igen.

Kom igen när ni inser att kärlek inte är allt för överlevnad.

När ni varit isolerade på ofrivilliga grunder från det liv ni skapat.

När valen inte längre är era.

När du känner trådarna dra, när du blivit en marionett i överlevnadens hand.

Då kan vi prata.

Drömmen.

Så enkel.

Så skör.

Upplevd förr, genom tiderna besannats.

Mardrömmen.

En annan typ av verklighet.

Allmänt

Dela

Philippa

31 maj 2014 13:35

Ja, precis så. Kram!

http://cancermamman.wordpress.com

Nina Brorson

16 juni 2014 09:34

Jag kan inte ens föreställa mig hur ni har det i er vardag men jag känner med er. Speciellt nu när jag själv har blivit mamma. Tårarna faller när jag läser vad du skriver. Ni är så otroligt starka och modiga alla tre! All kärlek till er!

Tack försäkringskassan!

Kommentarer (1)

Av Cecilia - 13 juni 2016 11:48

Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Mig själv. Min familj. Mina barn. Mitt liv. Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Trots ständig oro. Trots ständigt sjuka barn. Jag gör vad jag kan. När jag är på jobb andas jag. Jag lever. ...

Strax under ytan.

Kommentarer (1)

Av Cecilia - 10 april 2016 11:04

Tänk dig livet, som ett öppet hav. Alla följer vågorna. Strömmarna. Alla har flytväst. Med nackstöd. En del har tom blivit tilldelade luftmadrasser. Vågorna vaggar dig. Vattnet bär dig. Det händer, att vågorna sköljer över dig. Det ...

Den lilla, lilla rösten.

Kommentarer (1)

Av Cecilia - 27 december 2015 11:59

Den där lilla, lilla rösten. Den som ibland hörs inne i huvudet. ”Stäng takfönstret, det kan bli regn även om det är sol just nu.” Antingen lyssnar man. Eller inte. Ibland borde man lyssnat. Ibland inte. Men den finns där...

Femte födelsedagen.

Kommentarer (0)

Av Cecilia - 17 december 2015 07:03

2010. 17 december. Kl 07.28 Då föddes du. Du starka. Du vackra. Du visade tidigt att din vilja var av stål. 1 vecka gammal lyfte du på huvudet. "Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!", sa BVC-sköterskan. ...

Bokningsbekräftelse. Bekräfta livet.

Kommentarer (0)

Av Cecilia - 14 december 2015 19:47

I december 2012 anmälde jag Elin till en danskurs. Start var den 10/2 2013. Hon älskade att dansa. Hon älskade musik. Hon längtade efter att få börja på sin dans. Den 9/2 2013 ändrades dom planerna. Brutalt. Idag, 3 år senare, h...