Sorgen som man, som förälder till ett cancersjukt barn, ständigt bär på väger en del.
Det är en börda man lär sig bära.
Livet anpassas efter tyngden och till sist är den oinbjudne gästen bara en biroll, inte längre en huvudrollsinnehavare.
En skugga som svansar efter oss i vardagen.
Ibland mer framträdande, ibland mer genomskinlig.

Idag tändes ett ljus som gjorde skuggan ännu mer osynlig. Idag kände jag för första gången att det kommer ett liv efter det här.
Idag fick Elin den sista sprutan i låret. Jag ber till Gud, Jultomten, Martin Timell och andra starka krafter att den här sprutan var den sista Peg Asparginase Elin någonsin kommer få.
Aldrig mer.
Aldrig mer i behov av att få den hemska sprutan.
Idag nådde vi äntligen fram till en milstolpe.
En milstolpe vi aldrig mer vill återvända till.

Vägen vi har kvar är fortfarande lång.
Elin har behandlats i ca 9 månader, hon är ca 6 veckor back i behandlingsprotokollet.
Hela protokollet är på 2,5 år.
Det är en lång väg.
Men Elin kämpar på.
Varje dag.
Idag såg vi en liten ljusning.

Underbart!

 

Pappa

5 november 2013 22:32

Min älskade dotter önskar jag kunde bära din rädsla och din smärta, kommer alltid att finnas vid din sida.

 

Thereseåberg

12 november 2013 11:21

Vilken underbart fin flicka ni har. En riktig kämpe. Ni är starka tillsammans och kommer ta er igenom detta. En styrkekram från en som bryr sig och tänker på er.

Cecilia

12 november 2013 11:30

Tack för dina fina ord!

 

Alma

26 november 2013 22:53

Lilla hjärtat så fin du är. Hoppas jag kunde ta sjukdomen från dig i stället så du fick ett bättre liv. Dina föräldrar påminner mig om mina då min syster var sjuk i leukemi. Tyvärr så fick hon åka till himlen. Dit ska du dock inte DU lilla hjärtat kommer klara dig för du är en otroligt stark liten tjej.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Mig själv. Min familj. Mina barn. Mitt liv.   Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Trots ständig oro. Trots ständigt sjuka barn.   Jag gör vad jag kan. När jag är på jobb andas jag. Jag lever. ...

Tänk dig livet, som ett öppet hav. Alla följer vågorna. Strömmarna. Alla har flytväst. Med nackstöd. En del har tom blivit tilldelade luftmadrasser.   Vågorna vaggar dig. Vattnet bär dig.   Det händer,  att vågorna sköljer över dig. Det ...

Den där lilla, lilla rösten. Den som ibland hörs inne i huvudet.   ”Stäng takfönstret, det kan bli regn även om det är sol just nu.”   Antingen lyssnar man. Eller inte. Ibland borde man lyssnat. Ibland inte.   Men den finns där...

2010. 17 december. Kl 07.28   Då föddes du. Du starka. Du vackra.   Du visade tidigt att din vilja var av stål. 1 vecka gammal lyfte du på huvudet. "Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!", sa BVC-sköterskan.   ...

I december 2012 anmälde jag Elin till en danskurs. Start var den 10/2 2013. Hon älskade att dansa. Hon älskade musik. Hon längtade efter att få börja på sin dans.   Den 9/2 2013 ändrades dom planerna. Brutalt.   Idag, 3 år senare, h...