-Mamma sitta!
Hör jag Elin ropa dessa ord mitt i natten delas min kropp och mitt sinne i 2 läger. "Mamma sitta" betyder oftast en nattlig sittning bredvid Elins säng i en sisådär 45-60 minuter.
Så var det även innan Elin blev sjuk. Jag kunde ha 2 sittningar på en och samma natt. Sen var det jobbdags ovanpå det. Det var enkelt att avstyra sittning nr 2 och ibland tom en tredje. Framtiden var självklar.

När Elins röst väcker mig mitt i natten nuförtiden är inte allt lika självklart. Den del av mig som lever i nuet vill sitta bredvid hennes säng. Vill klappa. Smeka. Trösta. Ge trygghet. Oavsett klockslag.
Jag vill andas in varje minut och aldrig mer andas ut. Bevara ögonblicken. Känslan. Hennes lena kind mot mina fingrar.
I det mjuka skenet från nattlampan memorerar jag varenda millimeter av hennes ansikte. Hennes doft. Känslan av hennes lilla hand i min...

När Elins röst väcker mig, strider nuet med framtiden. Framtiden, i vårt fall morgondagen, på sin höjd kommande vecka. En del av mig säger sov! Tänk på framtiden. Samla ork. Var en pigg mamma när morgonen kommer. En mamma som har energi att leka. Ta fighterna med medicinerna. En glad mamma. En mamma som utmanar, ger positiv förstärkning.
En mamma utan sömn gäspar, vill sitta. Förbannar medicineringarna i det tysta. Är utan tålamod.

Framtiden säger, lär Elin somna om snabbt igen. Dagen kommer då hon ska upp till förskola och skola. Då kommer hon inte kunna välja. Det rätta är att hon inte får vad hon ber om, inte alltid.
Nuet säger...
Behöver jag ens nämna vad nuet säger? Vill jag ens återge vad det är som driver mig att sitta obekvämt på ett kyligt golv om natten och samla minnen, återuppleva minnen?

Då. Nu. Sen.
En balansgång på svag lina. Utan instruktioner och skyddsnät.
Oavsett om jag sitter eller sover så kommer nu bli då och sen bli nu.

Elin får helt enkelt bli en primadonna. Hon och alla andra barn som går igenom det här helvetet förtjänar det. Ett liv som prinsar och prinsessor.
Odrägliga. Krävande.
Helt fantastiska.
Överlevare.
Rustade för livet på ett annat sätt än andra.
Starkare. Svagare.
Unika!

Men Elin ska bli en ödmjuk primadonna. Sitta vid hennes sängkant kommer jag göra så länge hon ber mig om det. Men hon ska lära sig av vilken anledning jag gör det.

För att jag vill. Av kärlek.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Mig själv. Min familj. Mina barn. Mitt liv.   Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Trots ständig oro. Trots ständigt sjuka barn.   Jag gör vad jag kan. När jag är på jobb andas jag. Jag lever. ...

Tänk dig livet, som ett öppet hav. Alla följer vågorna. Strömmarna. Alla har flytväst. Med nackstöd. En del har tom blivit tilldelade luftmadrasser.   Vågorna vaggar dig. Vattnet bär dig.   Det händer,  att vågorna sköljer över dig. Det ...

Den där lilla, lilla rösten. Den som ibland hörs inne i huvudet.   ”Stäng takfönstret, det kan bli regn även om det är sol just nu.”   Antingen lyssnar man. Eller inte. Ibland borde man lyssnat. Ibland inte.   Men den finns där...

2010. 17 december. Kl 07.28   Då föddes du. Du starka. Du vackra.   Du visade tidigt att din vilja var av stål. 1 vecka gammal lyfte du på huvudet. "Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!", sa BVC-sköterskan.   ...

I december 2012 anmälde jag Elin till en danskurs. Start var den 10/2 2013. Hon älskade att dansa. Hon älskade musik. Hon längtade efter att få börja på sin dans.   Den 9/2 2013 ändrades dom planerna. Brutalt.   Idag, 3 år senare, h...