Senaste inläggen

Känn, smaka och fundera på citatet.

Kommentera

Av Cecilia - 2 mars 2015 21:08

"You may not be a cancer parent.

So spreading awareness is not a priority,

but the day before my childs diagnosis

I wasn't a cancer parent either."

Gustavs vänner

http://www.gustavs-vänner.se

Barncancerfonden

http://www.barncancerfonden.se

Barncancerfonden Södra

http://www.barncancerfonden.se/sodra/

Min stora dag

http://www.minstoradag.se

Ung cancer (Fuck cancer)

http://www.ungcancer.se

Stiftelsen Henrik Superman

http://henriksuperman.se/henrik-superman/

Allmänt

Dela · Kommentera

Låt oss ro i lugna vatten!

Kommentera

Av Cecilia - 2 mars 2015 20:54

Jag vågar knappt skriva det.

Det är ju trots allt tisdag i morgon.

Dagen för veckans provsvar.

Men jag gör det ändå.

Just nu är läget lugnt.

Vi kämpar på med Elins utflippade smaklökar och snedvridna luktsinne.

Alltid är det något som luktar och alltid är det något som inte smakar som det ska.

Förra veckan träffade vi tom Elins förskola på en lekplats och någon dag senare besökte vi förskolans gård.

Vi var på biblioteket.

Det var ett tag sen vi besökte världen.

Låt det hålla sig stabilt nu så hon snart, snart, snart kan få vara med på samlingar på förskolan någon gång i veckan.

Hon längtar obeskrivligt mycket efter det.

Hon behöver det.

Det finns en del att jobba med.

Det sociala.

Att socialisera. Att umgås.

Det är för Elin vad grekiska är för mig. Obegripligt.

Ett barn i taget, en kompis åt gången. Då kan det gå.

Då hinner hon med.

Kan fundera och reflektera.

Barn i grupp.

Då blir hon trängd och obekväm.

Vill fly och gömma sig.

Hon är före sina jämngamla på så många sätt.

Men så långt efter på så många andra.

Hon har en mental styrka som en del vuxna inte kan mäta sig med.

Hur kommer den styrkan kunna hanteras av vuxna som inte sett?

Som inte upplevt.

Aldrig känt.

Aldrig rört vid.

Inte ens lite.

Det som Elin levt i.

Levt med.

Hur långt efter är jag i livet?

Eller är jag före?

Jag kommer tillbaka till en ny värld känns det som.

Arbetsplatsen är förändrad.

Ny struktur.

Säkert till det bättre.

Men jag vet inte vad som väntar mig.

Jag vet inte ens vad som är förändrat med mig efter allt det här.

Hur ser jag på vardagen när den återvänder?

Hur ser andra på mig efter det här?

Kommer jag vara samma Cecilia, så som dom alltid sett mig?

Kommer bilden av mig vara förändrad?

Kommer min bild av mig själv vara förändrad?

Vem är jag när det här är över?

Så mycket svagare än andra.

Så mycket starkare än vad man kan ana.

Det som gjort mig svag är min styrka.

Det som är min styrka är min svaghet.

En sak är i alla fall säker.

Livet före, är ett minne.

Livet med, är nu.

Livet efter, hägrar.

Livet pågår.

Jämt.

Allmänt

Dela · Kommentera

Elofina!

Kommentera (1)

Av Cecilia - 28 februari 2015 19:34

Elofina, vem är du?
Det enda jag vet är att du tagit dig tid att fundera ut och handla gåvor till var och en av oss i familjen. Jag vet att du läser bloggen. Sen vet jag inte så mycket mer.
Jag tror inte jag känner någon som känner någon som känner dig. Inte ens att jag känner någon som känner dig.
Men du lyckades, precis som alla andra vänliga själar som tänker på oss, ge mig tårar i ögonen av tacksamhet.

Tack Elofina! (ja, jag kallar dig det för det är det enda namnet jag har att gå på, avsändaren på paketet.)

Tack alla som fortfarande orkar tänka på oss och hänger med oss på vår resa, ni lyfter och stärker oss mer än ni kan ana!
Kärlek!

Allmänt

Dela · Kommentera (1)

Vaffo då då?

Kommentera

Av Cecilia - 20 februari 2015 18:31

Varför inte?

Varför då?

Varför gör hon så?

Varför blir det så?

Varför det?

Varför?

Jag tittar och lyssnar länge på Elin.

Något känns bekant.

Hon frågar om allt.

Vad gör hon?

Varför då?

Varför blir det så?

Plötsligt slår det mig.

Hårt.

Det är för tusan så som vi vuxna låtit i 2 år.

Stackars sjukvård.

Stackars personal.

Alla dessa fantastiska "Vaffo då då?" som vi använt i tid och otid.

Frågorna är oändliga i sitt antal.

Svaren är begränsade.

Vaffo då då?

Ja, säg det...

Men när Elins femhundraelfte "varför" då dyker upp innan klockan är 09.00 så beundrar jag, trots allt, vårdpersonalens tålamod.

Elins värden har varit ok i 2,5 vecka nu.

Vaffo då då?

Det vet man inte.

Men just det svaret kan kvitta.

Det har ju vänt.

Elins port har slutat fungera.

Why?

Sånt händer.

Inget allvarligt.

Fibrinstrumpa "bara".

En del svar är ok, det är iaf svar.

Värre med dom frågor som inga svar har.

Vaffo då då?

Varför e're på dette viset?

Det får vi nog aldrig veta.

Men så länge det kan bli värre är det bra.

Allmänt

Dela · Kommentera

Bästa brevbäraren!

Kommentera

Av Cecilia - 16 februari 2015 15:00

Det är tur vi har världens snällaste brevbärare som kan bära ut alla brev och presenter som kommer till Elin (och Wilton).

Tack fina ni, tack!

(Och tack brevbärare Björn!)