Direktlänk till inlägg 19 januari 2015
Inga svar.
Bara fler frågetecken.
Önskade så innerligt att vi idag skulle få vändningen till det bättre.
Men så blev det inte.
Ännu en gång fick vi rycka in och rätta till slarv(?) i vården.
Saknades en del viktiga prover på remissen i morse.
Hade vi inte ifrågasatt hade vi fått göra om provtagningen.
Nästa anhalt är torsdag.
Kanske, kanske en läkare kan tänka sig att det är dags för dom att titta på Elin.
Undersöka henne.
Inte bara stirra på siffrorna som hennes blod ger dom.
Siffror som vägrar bli bättre.
Trots att ingen vet vad som pågår så har hon inte undersökts av varken läkare eller onkolog sen i början av december.
Känns inte tryggt.
Inte alls.
Oss vuxna har dom pratat med.
Men inte med Elin.
Dom har inte själv tittat på henne för att se hennes bleka, gula hud.
Dom går helt på vad vi beskriver.
Hennes insjukna ögon ser man förbi för att hon med skutt i benen kommer in för provtagningen.
Elin går på envishet.
Så många veckor med ett HB på 80-någonting.
Så många veckor med neutropeni.
Så många veckor med totalvita som rör sig mellan nästan noll och lågt.
Trombocyter som ständigt sjunker.
Levervärden som är alldeles för höga.
Elin går på envishet.
Lilleman blev också undersökt idag men inga svar där heller.
Prover togs, åtestår att se om dom visar nåt.
Som en bonus kommer hans tänder nu och hans sömn är inte särskilt sammanhängande.
Vi tar allt på en gång.
Är det ok om vi får lite ro i livet sedan?
Tack för alla fina ord, hjärtan och delningar på facebook.
Som jag skrev sist så orkar jag inte med det forumet just nu.
Jag tittar in snabbt.
Jag läser varenda ord ni skriver och alla pm uppskattas men jag har inte ork just nu att svara.
Ni är alla uppskattade!
Det finns en gästbok nu, här på bloggen. Skriv gärna där. <3
Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Mig själv. Min familj. Mina barn. Mitt liv. Jag gör vad jag kan för att hålla ihop. Trots ständig oro. Trots ständigt sjuka barn. Jag gör vad jag kan. När jag är på jobb andas jag. Jag lever. ...
Tänk dig livet, som ett öppet hav. Alla följer vågorna. Strömmarna. Alla har flytväst. Med nackstöd. En del har tom blivit tilldelade luftmadrasser. Vågorna vaggar dig. Vattnet bär dig. Det händer, att vågorna sköljer över dig. Det ...
Den där lilla, lilla rösten. Den som ibland hörs inne i huvudet. ”Stäng takfönstret, det kan bli regn även om det är sol just nu.” Antingen lyssnar man. Eller inte. Ibland borde man lyssnat. Ibland inte. Men den finns där...
2010. 17 december. Kl 07.28 Då föddes du. Du starka. Du vackra. Du visade tidigt att din vilja var av stål. 1 vecka gammal lyfte du på huvudet. "Hade det inte hänt här hade jag knappt trott på det!", sa BVC-sköterskan. ...